Ingen vill bli kallad rasist men slänger sig ändå med rasistiska uttalanden. Jag tycker det är märkligt när man börjar sina uttalande med  ”att jag är inte rasist” följt av ett rasistiskt uttalande. Det kan vara alltifrån ”varför kommer de hit” ”de lever bara på våra socialbidrag” ”skicka tillbaka dem” ”de ska leva som oss eller skickas tillbaka” eller så jämför man invandrare med andra behövande grupper i det svenska systemet och menar att det är fel att invandrare får det ena eller det andra när någon annan behövande grupp saknar det ena eller det andra. Det här är de mindre utpekande kommentarerna och det finns värre. Men de har ändå ett rasistiskt budskap.

Vad som förvånar mig är att man börjar med att förneka rasism följt med ett tydligt rasistiskt uttalad. Det är väl bra om man åtminstone står för vad man är.

Att ställa behövande invandrare mot andra behövande grupper är ett märkligt sätt att se på välfärdspolitik/socialpolitik/skolpolitik/sjukvård och omsorg för våra äldre. Ett välfärdssamhälle ser till alla sina invånares behov. Fördelningen bör ske i den ekonomiska politiken utifrån en förd skattepolitik. Det vill säga vi tar till exempel inte från åldringsvården för att ge till skolor. Välfärdspolitik är lite Robin Hood man tar från de rika för att ge till de fattiga. Man för en fördelningspolitik.

Ett senare uttalande som dök upp på Facebook är att man inte blir svensk, utan det är något som man föds till, vilket är absolut felaktigt. Svensk är/blir man genom ett svenskt medborgarskap det kan man både födas till och förvärva.

Eller menar man att svensk är något alldeles speciellt som man bara kan födas till, så oavsett att man har ett svenskt medborgarskap är ändå alla inte en riktig svensk. Då blir det verkligen intressant för vad som kännetecknar en riktig svensk. Är det hög moral, då åker många ur kriteriumet, är det att få någon form av stöd av socialtjänsten här åker också många ur svenskheten. Är det att aldrig varit kriminell här förlorar också många sin svenskheten.

Eller ska vi hålla oss till mer positiva kriterium om man arbetat hela sitt liv fram till pension är man då riktig svensk, om man aldrig hamnat hos kronfogden är man svensk, om man till och från skänker pengar till välgörenhet är man då svensk. Om vi inte klarar dessa kriterium är man då inte svensk.

Det finns sämre moral, de som lever/har levt på socialtjänsten och kriminella bland alla folkgrupper som lever i Sverige. Det finns också dem som till och från inte har arbetat hela sitt liv fram till pension, de som hamnat hos kronofogden och det finns många som inte regelbundet har gett pengar till välgörenhet. De här människorna finns bland alla vi som lever i Sverige oberoende i hur många generationer vi levt här.

Om det skulle handla om omoral måste jag ställa frågan är Kungen lika osvensk som Camilla Henemark. Är Göran Lindberg  polischef i Uppsala dömd för sexualbrott inte svensk. Är SD topparna som gick till attack med järnrör inte svenskar.  Är farmor och farfar till mina barnbarn som arbetat hela sitt liv i Sverige fram till pension mer svenskar än många andra, de är svenska medborgare men födda i Gambia. Är alla de icke svenskfödda som sänder pengar som hjälp till det land de föddes i mer svenskar än alla som inte delar med sig av svenskt överflöd?

Eller är svenskheten schablonbilden av Svensson; Man och fru med två fasta jobb,  två barn, Volvo och villa. Även här får många av oss svårt att passera normen för att vara en riktig svensk.

Är min dotter född i Sverige av svenska föräldrar, svenskar och samer i så många generationer bakåt som vi känner till, med mörka barn, konverterad muslim och icke svenskklingande namn svensk?

Frågorna kan göras många men sant är att i alla led när vi försöker hitta inre karaktär för en svensk finns det några som passar in och många som ramlar utanför. Spännande om vi kan hitta en grupp där karaktärsdragen skulle kunna avgöra svenskheten. Vilka är kriterium för att vara en riktigt svensk?

Ja, kanske svenskheten beror på hur många generationer vi bott här. I så fall har Sverige en icke svensk drottning och hur är det med kungabarnen, våra prinsessor och prinsen, är de svenska. Är Zlatan svensk, är Wallenberg med sitt judiska ursprung svensk. Är det kanske bara samerna som är de riktigt svenska. Hur är det med romerna som många har bott här i flera generationer, de är väl riktiga svenskar?

Eller är det yttre kriterium som gör en riktig svensk. Blåögd och blond, där rök Fredrik Reinfeldt med sina bruna ögon. Men många finländare, även några ryssar kan nu klassificeras som riktiga svenskar, blåögda och blonda som de är.

Är det att äta italiensk pizza och amerikanska hamburgare som gör oss svensk eller måste vi alltid äta köttbullar och Janssons frestelse.  Är det nationaldräkt och folkdans, är det julfirande och midsommarfirandet som gör oss till riktiga svenskar.

Jag vet att svensk inte är ett karaktärsdrag, det är en nationalitet och det kan man alltså bli, svensk medborgare.

Att må bra som människa och veta vem man är borde vara att känna respekt för sig själv och därmed respektera andra, utan att jämföra sig. Att kunna må bra och duga utan att förminska någon annan.

I glädjen att vara svensk är för mig är ett skolsystem där alla får plats och där man även som fattig får sjukvård. Det är ett välfärdssamhälle där skatter används för att utjämna och ge en del för allas våra behov av trygghet. Där någras överflöd ska fördelas till att minska andras nöd. En välfärd som tyvärr har utarmats under senare tid, men som jag är beredd att slåss för. Den svenska välfärden var länge ett kännetecken för Sverige långt utanför våra gränser. Det var något att vara stolt över.

Att jag själv har fått ta del av det som så många andra bara har kunnat drömma fyller mig med både tacksamhet och ödmjukhet. Det är ingenting jag betecknar som nått jag är stolt över för att förminska någon som inte hade nåden att födas med denna tur.

Jag hör aldrig en av alla mina många utlandsföda vänner anklaga svenska för att vara rasister när de bär svenska symboler, eller sjunger nationalsången. Jag har aldrig sett en invandrare bränna svenska flaggor, men jag har sett svenskar bränna andra nationers flagga.

Mina barnbarn, födda i Sverige med svenska som modersmål, svenskfödd mamma och en pappa född i Gambia, har vid flera tillfällen attackerats i Sverige. Av alla dem som attackerat dem har de flesta sett ut som helt vanliga vuxna alltså inte sett ut som vår bild av rasister. Glåpord tillsammans med könsord och så det allra vanligaste ”stick hem till Afrika, svartskalle.” Är vad mina barnbarn som barn och tonåringar får höra. Jag hoppas att ingen definierar det som typiskt svenskt.

Som motvikt får de höra när de besöker Gambia. ”Så roligt att ni besöker ert hemland, så bra att ni besöker er familj här.”

Vi kanske har nått att lära. Jag vill försöka vara ödmjuk för alla jag möter och inte skapa motsättningar som är mer skapade än verkliga.

Läs även andra bloggares åsikter om debatt, karaktärsdrag, medborgarskap, nationalsången, ödmjukhet, rasism, svensk, svenska flaggan, svenska vanor, svenskfödd, svenskhet, svenskt utseende, Svensson, symboler, tacksamhet, utlandsfödda, utseendenorm, välfärdspolitik