Americanah

Chimamanda Ngozi Adichie: Americanah är en bok jag precis läst ut. Den är, som alltid när Chimamanda skriver, i en klass för sig och då menar jag en högre klass. Hennes böcker är fantastiskt bra skrivna.

Läs gärna tidigare recension jag gjort av hennes böcker.

americanahAmericanah är en berättelse om en ung kvinna som kommer till USA från Nigeria. Hur hon först i USA upplever sin ras som svart. Hur den vita kulturen och normen är den som gör sig gällande. Det är också en bok om hur man möter en främmande kultur. Jag tror inte heller att mötet med USA är så stor i skillnaden för en afrikan än mötet med Europa. Vilket också beskrivs lite genom hennes ungdomskärleks upplevelser i England.

Det finns intressanta iakttagelser som hon gör synliga. I vart fall har jag lärt mig mycket om de rasfrågor hon belyser som invandrare till USA. Det blir tydligt vad som är rasproblematik och vad som är klassfrågor. I USA möter hon rasfrågorna i Nigeria belyser hon klassfrågorna men också rollen som svart kvinna i båda kulturerna.

Parallellt med en modern historia går en djup kärlekshistoria genom boken. Den där kärleken som vi troligen alla längtar efter, det genuina och det äkta. Men också hur livsvillkoren kan rasera även den mest äkta kärleken.

Boken är fantastiskt bra. Skulle jag dela ut betyg skulle den definitivt få högsta betyg. I framtiden ser jag Chimamanda Ngozi Adichie som en blivande kandidat för nobelpriset i litteratur.

Den 25 oktober var Chimamanda på Kulturhuset i Stockholm, tyvärr hade jag inte tillfälle att närvara,  den 6 november visade Babel en intervju de gjort med henne, den är verkligen värd att se.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

 

Publicerat i bokrecension | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Vem äger problemet

Jag har en ganska hård historia från Gambia. Men trots sin bryskhet har den nått att lära oss.

601503_10152140325116844_1856822247_nMedelklassen och överklassen i Gambia har hembiträde. En dag när en man ur gambisk medelklass kommer hem till sin compaun för att äta lunch sitter hans fru och gråter.

- Varför gråter du, frågar han.

- Vårt hembiträde är med barn, svarade hon gråtande.

- Det är hennes problem, svarar mannen.

Kvinnan gråter högre och säger, men hon säger att det är du som är pappan.

- Det är mitt problem, svarar mannen.

Nu gråter kvinnan så hon hulkar, men jag kan inte leva med en man som gör hembiträdet med barn, säger hon gråtande.

- Det är ditt problem, svarar mannen.

Snacka om att vara tydlig om vem som äger problemet. För sakens skull ska jag säga att historien är inte sann, utan berättad för mig bara som en rolig historia..

Läs även andra bloggares åsikter om

Publicerat i Allmänt, filosofiskt | Etiketter | Lämna en kommentar

Att möta barn och unga i familjer med allvarliga svårigheter

BebisfotIgår hade jag förmånen att vara inbjuden till ett seminarium om att möta barns och ungas verklighet när det finns svåra problem i familjen. Seminariet anordnades av barn- och äldreminister Maria Larsson och Brukardelegationen. Seminariet hade som fokus hur stödet kan stärkas för barn och föräldrar när det finns allvarliga svårigheter i familjen, såsom missbruk, våld eller kriminalitet, svår psykisk eller fysisk sjukdom eller familjen har drabbats av dödsfall.

Bild från fotoakuten

Maria Larsson inledde seminariet. Efter inledningen presenterade Merike Hansson, socialstyrelsen regeringens satsning på hur man vill stärka stöd till barn med föräldrar som lever med missbruk och/eller andra svårigheter.

Det var intressant att lyssna till hur man arbetar för att utarbeta arbetsformer där man i högre grad samordnar de hjälpinsatser som ges i familjen.

En rad försöksprojekt presenterades där landsting och kommuner prövade att samordna hjälpinsatser till olika familjer där det finns barn och unga i behov av hjälp.

På eftermiddagen fick två idéburna organisationer presentera sin verksamhet.  Qvinnoqulan en verksamhet som RFHL bedriver, är en verksamhet som stöttar unga mammor som riskerar eller har fått sina barn omhändertagna. Annika Öberg berättar om sina erfarenheter från deras verksamhet. ”Det finns inget mer sorgligt i en förälders liv än att förlora omsorgen om sina barn”, inleder Annika med. Annika menar att många av kvinnorna har ett underläge i förhållande till sociala med dålig självkänsla och svårigheter att uttrycka sig. Hon menar att med tidiga och samordnade insatser skulle en del omhändertagande av barn kunna förhindras.

normal_andmammaEn annan idéburen organisation, Bryggan, presenterades av Madelein Löfgren. Bryggan är en organisation som är tänkt att stötta barn vars föräldrar är dömda till fängelse. Madelein berättade om ett stort behov med barn som kommer i stort antal till deras verksamhet i Stockholm. Antalet ökar och är högt till en redan underbemannad grupp anställda. Barnen som kommer till Bryggan får hjälpa med både enskilda samtal och samtal i grupp. För barnen som ofta tvingas leva med familjehemligheten och ofta en känslan av skam att ha en förälder i fängelse är det en känsla av befrielse att få träffa andra barn i samma situation.

Bild från fotoakuten.

De är de glömda barnen, säger Madelein. Hur många de är finns det ingen statistik över. Det skulle vara så enkelt att kolla av antalet barn till varje intagen när de kommer till anstalt, men det görs inte. De blir i alla bemärkelse de bortglömda barnen. När det inte finns ett antal finns det heller ingen samlad insats för denna grupp av barn.

Barn- och äldreminister Maria Larsson sa sig vara tacksam för det arbete som de två frivillighetsorganisationerna utförde. Hon tog också till sig de önskningar om förbättrat stöd som både Qvinnoqulan och Bryggan efterfrågade.

Dagen gav mycket information och det glade mig speciellt att det idag uttrycks en sådan vilja att arbeta med barn som lever i utsatthet och deras föräldrar. Jobbar man med den ena gruppen hjälper man också den andra gruppen. Det är ett arbete som är viktigt, som jag gärna skulle vilja arbeta med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Arbete, debatt, familj, missbruk, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Björn Söder ljuger i TV och sen försöker SD tysta debatten

 

Försöker SD tysta sina kritiker igen?

Sajten Inte rasist men har legat nere sedan i fredags efter överbelastningsattacker. Som av en händelse blev sajten utsatt för attackerna i anslutning till ett mycket obekvämt inlägg om Björn Söder (SD).  I dag är sajten dock uppe igen. Och nedan finner du inlägget där Björn Söders rena lögner i SVT Debatt avslöjas.

Sprid!

Uppdatering:

941306_10152135099656844_619351227_nAttackerna mot ”Inte rasist men” fortsätter och sajten går i värsta fall ned igen. Därför lägger vi upp inlägget i sin helhet här. Såhär beskriver Henrik Johansson på Inte rasist men förmiddagen: ”Vi är under attack igen sedan tiotiden. Man kommer åt sidan, men förmodligen inte länge till. Om du vill får du sno hela inlägget. 120 000 datorer kontaktar IRM i sekunden och 400gb trafik skickades mot oss på ett par timmar.”

IRM vs Björn Söder i SVT Debatt – vi reder ut Söders lögner

I torsdagens SVT Debatt deltog Henrik (jag) från IRM i en debatt om den numera rikskända ”tårtningen” av Jimmie Åkesson. SD:s partisekreterare Björn Söder var vår huvudmotståndare trots att vi som Söder anser att tårtning är ett riktigt dåligt sätt att bemöta SD. Söder kom dock med en hel del minst sagt märkliga påståenden som vi känner att vi bör reda ut.
För er som missade debatten:

Påstående nr 1:

Carlito: SD är det enda partiet som i principprogrammet uttrycker att man kan upphöra att vara svensk om man inte följer SD:s definition av identitet och kultur.

Björn Söder: Det är rent nonsens.

Sanningen: Citat från SD:s principprogram sida 11: ”På samma sätt som den som är född in i en annan nation senare i livet kan bli en del av den svenska nationen menar vi också att man även som infödd svensk kan upphöra att vara en del av den svenska nationen genom att byta lojalitet, språk, identitet eller kultur”

Påstående nr 2:

Carlito: Så Thoralf Alfsson har aldrig uttryckt att han är en islamofob?

Björn Söder: Jag tror inte han har sagt att han är isamofob, nej.

Sanningen: Citat från Thoralf Alfssons blogg: ”Jag är islamofob och jag kan överhuvudtaget inte förstå att någon med kristen uppväxt kan vara något annat än islamofob.”

Påstående nr 3:

Björn Söder: Man avhumaniserar SD när man kallar oss för rasister.

Sanningen: Att kalla en rasist för rasist är inte avhumanisering. Att vara rasist är avhumanisering. /Tore Kullgren

Påstående nr 4:

Carlito: Jimmie Åkesson säger ju själv att islam är det största hotet sen andra världskriget.

Björn Söder: Nej nu är det fel igen. Det var Aftonbladet som satt den rubriken. Det står inget sådant i debattartikeln.

Sanningen: Öhh, jo det gör det:

BYgEsgSCIAALlL8

För att vara på den säkra sidan så har ni två citat till från partitoppen.

BYgLbZ1CQAAHMau

BYf-9hfCQAAWMYX

Det finns fler saker vi skulle kunna bemöta, men jag tror ni fattar poängen. Vi vill passa på att tacka alla ni där ut som stöttat oss, vi kan inte ens börja beskriva hur mycket era fina ord värmde! Ett speciellt tack till Carlito som var grym i debatten.

***UPPDATERING*** 

Vi fick en förfrågan om att reda ut Söders befängda påståenden/förnekanden gällande järnrörsskandalen. Vi har skrivit om alla lögner i detta inlägg: SD-topparnas lögner – vi har hela listan

Här har ni även en lista som belägger allt det vi sa om SD:s plattform på nätet, Avpixlat:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i Arbete, debatt, politik | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Gränslös

Hur ofta har jag inte sagt att den där människan är ju totalt gränslös. Felet har därmed legat hos någon annan. Idag vet jag att jag själv sätter mina gränser. Gränser eller gränslöshet ligger hos mig själv. Jag har ett eget ansvar.

normal_skuggaDet är inte alltid så lätt det där med att sätta bekväma gränser. Ibland har i alla fall jag upplevt att jag uppmuntrat någon att ta plats eller att ta för sig. Och så går det en tid och jag känner mig helt överkörd eller som det gamla ordspråket säger ”ger man lillfingret tar någon hela handen.”

Det är klart att jag kan sätta upp taggtråd och inte släppa in någon. Murar av rädsla. Så vill inte jag leva.

Jag tränar ständigt att bjuda in utan att låta någon ta mer än jag vill. Det är tydliga gränser satta inifrån mig. Det är jag som öppnar dörrarna, inifrån.

Foto från fotoakuten

Jag undviker numera att säga att någon är gränslös, jag säger att det var/är jag som är gränslös. Det är jag som tar ansvar för mina behov. Det är en frihet att veta att ansvaret ligger hos mig. Jag kan ju inte förändra andra men jag kan förändra mig själv och se till mina egna behov.

Jag kan även idag ha problem med att jag inte sätter tydliga gränser i rätt tid, men det är långt ifrån i den storlek när jag tyckte att andra var de gränslösa. Och när problemet uppstår idag vet jag vem som har ansvaret för det och vem som kan göra förändringarna. Det är jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Allmänt, känslor, tankar, tillfrisknande | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Varför kommer de hit

1455925_10152135099411844_2091416137_nMin upplevelse är att rasister är  okunniga. Det är ju sorgligt, men vad som är ännu värre är att jag har en känsla av att de inte vill lära, utan vill bli kvar i sin dumhet.

En fråga som rasister ofta frågar är; varför kommer de hit? Angående de invandrare som söker sig till Sverige. Skulle man stanna upp och ge ett svar på den frågan så är det sällan att den som ställt frågan lyssnar på svaret, utan börjar argumentera mot svaret utan att ens hört det färdigt.  Det är som att de vill att svaret ska vara att det är grupp väldigt ondskefulla människor som har kommit hit för att förstöra det svenska samhället och för svenskarna är det man vill höra.

När man ställer den här frågan har jag en känsla av att det i första hand är de politiska flyktingarna man syftar på. Svaret är väldigt enkelt. Politiska flyktingar kommer hit av samma anledning som svenskarna för 150 år sedan emigrerade till Amerika, från slutet av 1800-talet till 1920. Många flydde på grund av politisk och religiös förföljelse, men de allra flesta flydde ett liv dömt till fattigdom. I det land som då var Sverige där kyrkan och kapitalet styrde fanns ingen möjlighet för de fattiga att försörja sig och sin familj.

Någon som lämnade Sverige var kriminell och fortsatte sitt kriminella liv i Amerika. De var undantagsvis en liten grupp precis som det också finns ett litet antal  kriminella i den grupp flyktingar som kommer till Sverige idag.

100_2820De flesta som lämnade Sverige drömde om ett bättre liv och var beredd att arbeta för det. De kom till ett land med nya möjligheter och friare när det gällde rätten att utöva religion utanför svenska kyrkan. Politiskt var det nya landet inte lika fastlåst i de klassystem som fanns i Sverige. Svenskarna sökte sig till områden där det fanns många andra svenskar. Där kunde de fortsatt göra sig förstådd på det egna språket och behålla gamla traditioner från hemlandet. För varje generation blev engelskan viktigare än svenskan och de svenska traditionerna bytes ut mot de amerikanska.

De allra flesta som kom till Amerika etablerade sig i det nya landet och skapade sig en framtid för sig och sin familj. Några bjöd in övriga familjemedlemmar från Sverige att komma till ett land som gav större möjligheter och trygghet. Några få förmådde aldrig att trivas i det nya landet. Många återvände också  till det gamla hemlandet.

Bild 035En del som emigrerade till Amerika knöt alltså an till en familj som redan fanns i Amerika. Familjen samlade pengar för att någon reste före och den personen samlade sedan ihop pengar i det nya landet för att sända efter resten av familjen. Det är det som i modern emigrationspolitik kallas anhörighetsinvandrare.

Beskrivning av svenskars invandring till USA skulle med lätthet kännas igen av de invandrare som kommer till Sverige idag. Drömmen om ett bättre liv, flykt från fattigdom, politisk och religiös förföljelse och så en liten grupp som kommer efter för att de har sin familj här. Inte konstigt alls.

Det finns skillnader, de som kom till Amerika välkomnades oftast med öppen famn. De fick förutsättningar för att arbeta sig till en ny tillvaro. De flydde inte från krig eller fruktansvärda inbördeskrig. Amerika behövde invandrare som deltog i att bygga upp det nya landet. Jag ska inte här gå in på vad det kostade indianerna vars land de vita stal eller hur de svarta som importerats som slavar till Amerika förlorade sina mänskliga rättigheter. Det jag vill påvisa är att orsaken till emigration hade samma grunder då som idag.

Amerikanerna efterfrågade en invandring på 1800-talets mitt till och med 1920-talets början. Den efterfrågan av invandring har vi haft i Sverige i mycket modernare tid. Efter andra världskrigets slut låg Europa i ruiner, det skulle byggas upp igen. För Västeuropas återuppbyggnad bidrog USA genom marshallplanen. 

Sverige fick också del i Marshallhjälpen. Till skillnad från Europa låg Sverige inte i ruiner. Vi stod där med fabriker och maskiner som kunde leverera för Europas återuppbyggnad. Efterfrågan var stor. Vi hade de materiella förutsättningarna men saknade arbetskraften. Ute i Europa fanns arbetskraften och Sverige sände ut agenter till i stort sett alla europeiska stater för att värva arbetskraft. Finländare kom i mängder, italienare, jugoslaver, österrikare, turkar och greker kom i flertal. De som kom lämnade hopplösheten i sitt egna land, ruiner, arbetslöshet och diktaturer.

Efterkrigstidens återuppbyggnad skapade förutsättningar för ett rikt Sverige. Folkhemmen byggdes och förutsättningarna för välfärden skapades. Vi som är födda efter kriget levde länge i ett land som bara utvecklades ekonomiskt med en växande ekonomi och en trygg välfärd. Så sent som till 70-talet värvade svenska agenter arbetskraft i Europa. Under 80-talet kunde fortfarande anhöriga till invandrare, den så kallade anknytningsinvandringen, utan svårigheter och större byråkrati sluta upp till sina anhöriga i Sverige.

Utan den arbetsinvandring som skedde från andra världskrigets slut och till långt in på 70-talet hade inte Sverige kunnat bygga upp den välfärd vi gjorde. Vi hade helt enkelt inte folk nog att producera vad Europa efterfrågade.

normal_skruvar_muttrarInvandrarna som kom sattes direkt in i produktionen. Utan svenska språket så mycket att de ens kunde förstå de säkerhetsföreskrifter som fanns i arbetet. Facket reagerade med att gå in och kräva svenskundervisning under arbetstid. Facket krävde att varje arbetare skulle få rätt till 240 svensklektioner under betald arbetstid. 1972 kom lagen som berättigade varje nyanställd invandrare att få permission och lön när de deltog i språkundervisning.  På så sätt fick fackförbunden arbetskamrater som lärde sig att förstå den svenska fackföreningsrörelsen. De blev en del i arbetskollektivet och inte några som kom utifrån och dumpade lönerna. (Bilden hämtad från fotoakuten)

Under sextiotalet byggdes de stora miljonområdena. Inflyttningen var stor och bostadsbristen var ett problem för den växande industrin. Dessa områden har idag blivit ett problem för den segregering som skett i dessa områden. Hur brist på renovering och skötsel av områdena har inneburit ett totalt förfall av många områden.

Min övertygelse är att invandrare som bemöts på ett sätt där deras kunnande och erfarenhet efterfrågas, där vi ger förutsättningar för att komma in i och förstå det svenska samhället och språket är en resurs i vårt land. Jag menar att det måste byggas broar för att inte skapa vi och dem. Det har fungerat tidigare i historien, det har fungerat här och i andra länder. Det som är det största hindret idag är vår ovilja att bjuda in.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt, Arbete, debatt, politik | Etiketter , , , , , , , , | 3 kommentarer

Vem är en riktig svensk?

1464697_10152135099661844_59240877_nIngen vill bli kallad rasist men slänger sig ändå med rasistiska uttalanden. Jag tycker det är märkligt när man börjar sina uttalande med  ”att jag är inte rasist” följt av ett rasistiskt uttalande. Det kan vara alltifrån ”varför kommer de hit” ”de lever bara på våra socialbidrag” ”skicka tillbaka dem” ”de ska leva som oss eller skickas tillbaka” eller så jämför man invandrare med andra behövande grupper i det svenska systemet och menar att det är fel att invandrare får det ena eller det andra när någon annan behövande grupp saknar det ena eller det andra. Det här är de mindre utpekande kommentarerna och det finns värre. Men de har ändå ett rasistiskt budskap.

Vad som förvånar mig är att man börjar med att förneka rasism följt med ett tydligt rasistiskt uttalad. Det är väl bra om man åtminstone står för vad man är.

Att ställa behövande invandrare mot andra behövande grupper är ett märkligt sätt att se på välfärdspolitik/socialpolitik/skolpolitik/sjukvård och omsorg för våra äldre. Ett välfärdssamhälle ser till alla sina invånares behov. Fördelningen bör ske i den ekonomiska politiken utifrån en förd skattepolitik. Det vill säga vi tar till exempel inte från åldringsvården för att ge till skolor. Välfärdspolitik är lite Robin Hood man tar från de rika för att ge till de fattiga. Man för en fördelningspolitik.

Ett senare uttalande som dök upp på Facebook är att man inte blir svensk, utan det är något som man föds till, vilket är absolut felaktigt. Svensk är/blir man genom ett svenskt medborgarskap det kan man både födas till och förvärva.

1465403_10152135099571844_727761293_nEller menar man att svensk är något alldeles speciellt som man bara kan födas till, så oavsett att man har ett svenskt medborgarskap är ändå alla inte en riktig svensk. Då blir det verkligen intressant för vad som kännetecknar en riktig svensk. Är det hög moral, då åker många ur kriteriumet, är det att få någon form av stöd av socialtjänsten här åker också många ur svenskheten. Är det att aldrig varit kriminell här förlorar också många sin svenskheten.

Eller ska vi hålla oss till mer positiva kriterium om man arbetat hela sitt liv fram till pension är man då riktig svensk, om man aldrig hamnat hos kronfogden är man svensk, om man till och från skänker pengar till välgörenhet är man då svensk. Om vi inte klarar dessa kriterium är man då inte svensk.

Det finns sämre moral, de som lever/har levt på socialtjänsten och kriminella bland alla folkgrupper som lever i Sverige. Det finns också dem som till och från inte har arbetat hela sitt liv fram till pension, de som hamnat hos kronofogden och det finns många som inte regelbundet har gett pengar till välgörenhet. De här människorna finns bland alla vi som lever i Sverige oberoende i hur många generationer vi levt här.

Om det skulle handla om omoral måste jag ställa frågan är Kungen lika osvensk som Camilla Henemark. Är Göran Lindberg  polischef i Uppsala dömd för sexualbrott inte svensk. Är SD topparna som gick till attack med järnrör inte svenskar.  Är farmor och farfar till mina barnbarn som arbetat hela sitt liv i Sverige fram till pension mer svenskar än många andra, de är svenska medborgare men födda i Gambia. Är alla de icke svenskfödda som sänder pengar som hjälp till det land de föddes i mer svenskar än alla som inte delar med sig av svenskt överflöd?

Eller är svenskheten schablonbilden av Svensson; Man och fru med två fasta jobb,  två barn, Volvo och villa. Även här får många av oss svårt att passera normen för att vara en riktig svensk.

Är min dotter född i Sverige av svenska föräldrar, svenskar och samer i så många generationer bakåt som vi känner till, med mörka barn, konverterad muslim och icke svenskklingande namn svensk?

Frågorna kan göras många men sant är att i alla led när vi försöker hitta inre karaktär för en svensk finns det några som passar in och många som ramlar utanför. Spännande om vi kan hitta en grupp där karaktärsdragen skulle kunna avgöra svenskheten. Vilka är kriterium för att vara en riktigt svensk?

1450182_10152135099566844_119833088_nJa, kanske svenskheten beror på hur många generationer vi bott här. I så fall har Sverige en icke svensk drottning och hur är det med kungabarnen, våra prinsessor och prinsen, är de svenska. Är Zlatan svensk, är Wallenberg med sitt judiska ursprung svensk. Är det kanske bara samerna som är de riktigt svenska. Hur är det med romerna som många har bott här i flera generationer, de är väl riktiga svenskar?

Eller är det yttre kriterium som gör en riktig svensk. Blåögd och blond, där rök Fredrik Reinfeldt med sina bruna ögon. Men många finländare, även några ryssar kan nu klassificeras som riktiga svenskar, blåögda och blonda som de är.

Är det att äta italiensk pizza och amerikanska hamburgare som gör oss svensk eller måste vi alltid äta köttbullar och Janssons frestelse.  Är det nationaldräkt och folkdans, är det julfirande och midsommarfirandet som gör oss till riktiga svenskar.

Jag vet att svensk inte är ett karaktärsdrag, det är en nationalitet och det kan man alltså bli, svensk medborgare.

Att må bra som människa och veta vem man är borde vara att känna respekt för sig själv och därmed respektera andra, utan att jämföra sig. Att kunna må bra och duga utan att förminska någon annan.

I glädjen att vara svensk är för mig är ett skolsystem där alla får plats och där man även som fattig får sjukvård. Det är ett välfärdssamhälle där skatter används för att utjämna och ge en del för allas våra behov av trygghet. Där någras överflöd ska fördelas till att minska andras nöd. En välfärd som tyvärr har utarmats under senare tid, men som jag är beredd att slåss för. Den svenska välfärden var länge ett kännetecken för Sverige långt utanför våra gränser. Det var något att vara stolt över.

1455987_10152135099286844_1580889015_tAtt jag själv har fått ta del av det som så många andra bara har kunnat drömma fyller mig med både tacksamhet och ödmjukhet. Det är ingenting jag betecknar som nått jag är stolt över för att förminska någon som inte hade nåden att födas med denna tur.

Jag hör aldrig en av alla mina många utlandsföda vänner anklaga svenska för att vara rasister när de bär svenska symboler, eller sjunger nationalsången. Jag har aldrig sett en invandrare bränna svenska flaggor, men jag har sett svenskar bränna andra nationers flagga.

Mina barnbarn, födda i Sverige med svenska som modersmål, svenskfödd mamma och en pappa född i Gambia, har vid flera tillfällen attackerats i Sverige. Av alla dem som attackerat dem har de flesta sett ut som helt vanliga vuxna alltså inte sett ut som vår bild av rasister. Glåpord tillsammans med könsord och så det allra vanligaste ”stick hem till Afrika, svartskalle.” Är vad mina barnbarn som barn och tonåringar får höra. Jag hoppas att ingen definierar det som typiskt svenskt.

Som motvikt får de höra när de besöker Gambia. ”Så roligt att ni besöker ert hemland, så bra att ni besöker er familj här.”

Vi kanske har nått att lära. Jag vill försöka vara ödmjuk för alla jag möter och inte skapa motsättningar som är mer skapade än verkliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i debatt, tankar | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Förmåner med att arbeta med sig själv

När jag läser min egen rubrik tänker jag ; eller heter det att få bearbeta sig själv. Ja, det vet jag att här finns det mycket att bearbeta. Jag är ju människa och då kan det ju inte bli rätt alla gånger. ” Det är mänskligt att fela” eller ”vi är bara människa.”

DSC_3932Jag var den typen av människa som sprang ifrån mycket av det jag tyckte var obehagligt eller det som var smärtsamt. Det kändes som det var lättare att fly än att ta tag i det som kändes svårt.

Sätten att fly har varit många; mat, arbete, droger och kriminalitet. Inget av dem har fungerat och har inte heller minskat varken smärta eller svårigheter. Tvärtom har allt det jag försökt fly ifrån bara ökat  och det där svarta hållet blev djupare och djupare.

Det är många år sedan jag nu började min resa tillbaka till ett värdigt liv. Där det inte längre handlade om flykt utan att stanna upp och acceptera det som är och har varit. Och därmed också ta ansvar för mitt liv och hur jag ska leva det.

100_2459Det märkliga är att när jag börja våga  gräva i det där svarta hållet så slutade det att gräva sig djupare i mig. Det minskade och snart kunde jag känna att det var hanterbart att ta hand om allt det jag så länge hade flytt från.

Det jag kunde ha gett mitt liv för att slippa förhålla mig till blev viktigt att just våga att beröra. Varje gång jag vågade yppa alla de där smärtsamma hemligheterna bet jag huvudet av skammen, och jag läkte.

Jag har gjort min grundbehandling. Den var skrämmande och full av rädslor, skuld, sorg och skam men mest av allt var den förlösande och gav möjlighet till att leva som den jag vill vara. Jag har haft mycket hjälp på vägen av kärleksfulla människor. När man vågar visa sin sårbarhet och be om hjälp finns där både hjälp och lösningar.

DSC_3967Grundbehandling är inte något som löser mina problem för all framtid, men det ger mig verktyg att möta livet. Ta ansvar för mitt liv istället för att fly. Det känns som att varje dag är en möjlighet att utvecklas. Det är inte en ständig lycka jag pratar om det är mer en känsla av att vara nöjd och att saker är bra som de är. Att möta sig själv och se fantastiska möjligheter att utvecklas och se nya sidor hos mig själv. Att inte längre fly, utan att stanna upp för att vara här och nu och tycka att det är okej. Det är faktiskt en gåva att få göra nya upptäckter om sig själv. Jag brukar säga att den dagen jag slutar utvecklas hoppas jag är min sista. Att våga ställa frågan: Vem vill jag vara? Och vara övertygad om att svaret är möjligt. Det är livet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i 12-stegsprogrammet, andlighet, filosofiskt, känslor, lycka, tankar, tillfrisknande | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hur svårt kan det vara

100_2503Mia Törnbloms föreläsning Hur svårt kan det vara är lika mycket en  stand up föreställning som en föreläsning. Med det menar jag verkligen inte att den inte har ett föreläsningsämne. Tvärtom är det viktiga saker som Mia talar om. Hur ska vi må bättre, hur ska vi förmå oss att acceptera när saker går emot oss.

Gårdagens föreläsning på Rival i Stockholm Handlade mycket om just självkänsla. Där satt vi 500 människor och som Mia sa de flesta som kommer hit är högpresterande. Många av oss har gott självförtroende men saknar självkänsla. En vanlig konsekvens av det är att vi presterar för att duga och kravet på prestation höjer vi eftersom. Vi höjer ribban och kraven på oss själva blir oöverstigliga. Den som har god självkänsla behöver inte prestera för att duga.

mia_tornbloms_samlade_tankar_om_sjalvkansla-tornblom_mia-19023693-thmLyckligtvis kan man träna upp sin självkänsla. Hur har Mia beskrivit i ett antal böcker, den sista i ämnet Samlade tankar om självkänsla.

I gårdagens föreläsning tog Mia upp hur dåliga vi är att berömma oss själva när vi gör något bra. Istället är vi snabba på att förminska oss själva. Gör vi något bra så viftar vi bort det som något vi bara ska göra. Misslyckas vi däremot med något finns det inga gränser på hur vi slår på oss själva.

du_saljer_personlig_marknadsforing-tornblom_mia-21681614-652244281-thmMias föreläsning är mycket bra och innehåller mycket som vi ständigt behöver bli påminda om. Jag började med att säga att Mias föreläsningar är lika mycket en stand up föreställning. Hon har nämligen massor av humor när hon framför sina budskap. Publiken skrattade gott och naturligtvis jag också. Jag skrattade och njöt av föreläsningen/föreställningen så gott att det är länge sen jag har haft så roligt och skrattat så gott. När jag reste mig och allt var slut kunde jag inte fatta var de två timmarna tagit vägen. När man har roligt går tiden fort. Jag är övertygad om att budskapet Mia har blir både mer begripligt och stannar kvar i en längre på grund av det kreativa sätt hon presenterar det på. Tack för en rolig och givande kväll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt, tankar, tillfrisknande | Etiketter , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Längtan

100_2263Det finns dagar då jag kan känna en stor längtan till Norrbotten där jag är uppväxt. Det är ingen särskild sak jag längtar till utan en sån där diffus längtan till något som en gång var en del av mig.

Naturen och klimatet. Jag tillhör de där som tycker bra om vintrar, snörika och det får gärna bita lite i kinderna.

Det har funnits tider då jag vandrat i fjällen. Bäst är hösten med alla sina färger och i september behöver man inte längre slåss mot mygg och knott. Jag vet att mina knän inte längre klarar de där fjällvandringarna från stuga till stuga i flera dagar. Lunch och kaffe kokade på primuskök. Vatten hämtad från en porlande fjällbäck. Väl framme i stugan, svettig efter dagens vandring tvåla in sig i fjällvattnet intill stuga. När kroppen är tvålad måste man doppa sig i det kalla kalla vattnet, en gång och två gånger dopp i kalla vattnet. Klär sig i träningsoverallen, snabbt man fryser och så springer man in till fjällstugans värme. Elden från vedspisen knastrar, värmer och det luktar gott av veden. Finns det bättre än att vara ren och lite nedkyld att då få sätta sig framför spisens värme. Har man tur så kokar kaffepannan på vedspisen. Nykokt kaffe luktar ljuvligt. Fjällvandring det är balsam för själen. Förresten vem har sagt att inte jag med lite träning fortfarande kan göra dagsturer på fjället. Längtan finns där och i längtan finns en stark kraft.

100_2283Fjällvandring är en del av längtan, men det finns något annat, nått som en gång var delar i mitt liv. Det finns en saknad som jag inte alltid kan förstå och ännu mindre förklara.

Jag har barn och barnbarn i Stockholm och jag kommer aldrig flytta så långt bort från dem som en flytt till Norrbotten skulle innebära. Tveksamt är om jag  skulle trivas efter alla dessa år. Det finns ett liv här som jag har levt mycket längre än den tid jag levde i Norrbotten. Nej min längtan är bara en diffus känsla av något jag en gång ägde. Ett annat liv.

Mitt liv idag är gott. Att bo nära barn och barnbarn är ovärderligt, faktiskt väger det tyngre än det mesta. Storstaden har också sina fördelar, sin egen puls och längtan.

100_2361

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Allmänt, känslor | Etiketter , , , , | 2 kommentarer