Världens finaste leende

Ett av mina älskade barnbarn fyllde sjutton år igår. Det är svårt att inse att tiden går så fort. Nog finns det stunder som är så ljuvliga att man skulle vilja stanna tiden för att njuta extra av dem. Så har nog mycket varit med mina barnbarn, det har gått så fort och de har varit så ljuvliga att tiden kunde ha fått stanna ibland.

När Isatou föddes skulle jag få vara med på förlossningen. Avtalet var den att min dotter skulle ringa mig när det var dax. Då skulle jag hämta Stina, hennes väninna som skulle ta hand om Binta och Jai, då var de 4 och 2 år. Men Stina hade precis flyttat och när samtalet kom hade jag svårt att hitta fram till hennes nya adress. Till saken hör att mitt lokalsinne är på absolut bottennivå. Nåväl, efter många turer hittade jag hem till Stina och vi kom i tid till BB och förlossningen . Förlossningen tog drygt två timmar vilket min dotter tyckte var en evighet då de två tidigare hade gått på betydligt kortare tid. Hade hon inte varit nyförlöst hade jag antagligen hållit en lång föreläsning om de 17 timmarna jag använde för att föda henne. Nu blev det väl bara nämnt i förbifarten, hänsynsfull som jag är.

Isatou kom ut frisk och gråtande i högan sky. Något  måste göras med min nyförlösta dotter, så det lilla skrikande barnbarnet lämnades över till mig. Jag vaggade, nynnade och ja allt det där man gör för att tysta en gråtande baby, men hon skrek. Radion i förlossningsrummet stod på och nu spelade de Bob Marley; No woman no cry. Isatou tystnade, tittade storögt och (ja jag vet ingen vill tro mig men det är sant) HON LOG. Under hela sin graviditet hade min dotter spelat reggae och det blev Isatou´s trygghet i den nya stora värld hon hade fötts till.

Och det där härliga leendet har bara blivit större och härligare med åren. Vilken härlig unge. Lilla, lilla Isatou, som snart håller på att bli stor.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det här inlägget postades i familj och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Världens finaste leende

  1. Sofie skriver:

    Vad kul att du bloggar med!

    Fatou var faktiskt med på min långa förlossning… Så hon kanske kan ana vad hennes mamma gick igenom.

    Fina kort på vackra Isa!

  2. Haha… Men jag kanske fick ta mer smärta, då den var koncentrerad till kortare tid? ;-)

  3. Ja, det var dramatik, som det alltid blir vid en förlossning på ett eller annat sätt. Men det tog faktiskt bara 1 ½ timme på Isa´s förlossning! :-)

    • brittasblogg skriver:

      Och du hade mage att klaga. Nån dag måste vi ta oss extra lång ostörd tid så jag kan förklara vilken förlossning jag var utsatt för, för snart 40 år sen. Mejla en vecka då jag kan få gott om tid och full närvaro. Då ska du få inblick i vad en förlossning kan innebära.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge