I tisdag höll jag en föreläsning för personal inom vård och behandling. Det var verkligen en utmaning.
Jag berättade kort om min väg in i missbruk och hur jag passerade gränser jag aldrig trott det var möjligt att göra. Men det mesta fokuserade jag på vägen tillbaka. Vad var det som fungerade och vilka svårigheter fanns det. Jag var personlig men prövade ändå att göra det så allmängiltigt att det finns något användbart för dem i sitt fortsatta arbete.
Jag tyckte om det jag gjorde. Det kändes som om jag också hade ”vinster” i att reflektera över den utveckling jag har gjort.
De som lyssnade gav mig god respons och jag fick verkligen en känsla av att det jag hade sagt också var viktigt för dem. Det är roligt att ge och samtidigt få känna att givande i sig är det som ger något tillbaka. Det var en dag full av tillfredsställelse.
Läs även andra bloggares åsikter om föreläsning, dela med sig, livshistoria
Åh vad roligt, det måste ha varit en häftig känsla, att märka att jobbiga, smärtsamma, kanske pinsamma erfarenheter kan vara till nytta, glädje för andra.
Det är modigt att dela med sig av sånt!
Kram
Ja, det är roligt och en spännande uppgift.