Professionel eller supporter

Träffar en gammal vän från Hinsan tiden. Vi träffas av en händelse och tar en fika ihop. Det blir många glada minnen, skratt och mycket glädje över att den tiden är passerad. För trots att där finns både skratt och vänskap så finns där också minnen av maktlöshet, försakelse och för den tiden en fruktlös längtan. Ingen av oss vill tillbaka och båda försöker leva ett liv så vi  ska slippa plågsamma repriser.

Min vän berättar om en tragikomisk händelse hon försatt sig själv i. Som övervakare valde hon en bekant. En som fanns i bekantskapskretsen på grund av jämnåriga barn. Denna bekant hade varit till stor hjälp åt hennes son under tiden hon satt i fängelset. Personen i fråga arbetade med människor så hon hade en del viktiga kontakter och var dessutom intresserad av uppdraget att vara övervakare.

När min kamrat muckade tyckte hon att det var genant att inför övervakaren, som på något viss fanns i familjen, vara ärlig om vidden av sitt missbruk och sin kriminalitet. Hon lyckades bra med att få övervakaren att tro att det var hennes förra pojkvän som ”lurat” in henne i fördärvet. (Här ler kamraten lite generat och säger jag gjorde mig verkligen till OFFER). I vart fall köpte övervakaren hennes historia och gjorde sig till min kamrats vapendragare.

”Pinsamt nog förde hon min historia vidare. Några protesterade och visste väl ett och annat om mitt liv som inte stämde överens med den bild hon förmedlade.  Hon dödade sådana invändningar och kom tillbaka till mig och berättade hur hon läxat upp folk som inte känt till sanningen.  Hon berättade naturligtvis också för omgivningen vilken hemsk typ mitt X var. Den stackarn träffade hon i ett annat sammanhang och gav honom  en rejäl moralkaka utifrån vad hon tyckte sig veta om hans skuld.” Berättar min kamrat för mig.

Jag måste skratta för vännen ser verkligen beklämd ut.

-Vad hände, frågar jag, berättade du sanningen?

-Är du tokig, det blev ju bara mer pinsamt ju längre tiden gick, och jag sanningen att säga bättrade på historien ytterligare och jag fick hjälp av min son som naturligtvis skyddade mamma.  Det var väl skönt för honom att ha en mamma som var ”nästan” oskyldig. Han är ju trots allt kompis med övervakarens barn.

- Men, fortsätter kamraten och slår ut med armarna. Det hela uppdagades så småningom. Det kom fram saker jag inte kunde mörka. Och det kom fram saker jag gjort och tvingats erkänna långt före att jag var tillsammans med X:et. Visst det fanns ett tidigare X att ge skulden, men det funkade inte. Hon blev rasande och tycker att jag har svikit henne. Vi väntar på en tid med frivården för att prata om det, men jag vill bara byta övervakare. Hon är så hätsk och jag skäms också för jag gick väldigt långt i vissa lögner.

Just här är historien inte längre komisk utan bara tragisk.

- Jag tycker ändå, säger min vän, att hon var dj-t oproffsig. Även om hon trodde mig borde hon inte gått ut så hårt. Och att hon attackerade min X- pojkvän är ju bara för mycket. Hon jobbar ju till och med i kommunen med människor hon borde väl ha varit lite proffsigare. Kanske borde hon till och med ha fattat att både jag och min son skämdes?

Jag tänker att det är skönt att jag i min behandling har fått arbeta mycket med min skam. Jag ljuger inte idag för att jag skäms. Risken är ju att avslöjade lögner bara bygger på skammen. Jag har också förmånen att ha en proffsig övervakare. Min vän har valt att bli nykter utan den hjälp jag tagit emot och har uppenbart inte fått de verktygen. Klart att hon har ställt till det.

Men det som är intressant är hennes sist uppgivna ord. Bör en övervakare möte sina klienter med större professionalism. Är det ännu mer illa utifrån vad hennes övervakare faktiskt jobbade med. Kan man utifrån det ställa högre krav på övervakaren. Hade övervakaren ”rätt” att fara ut mot hennes X. Slutligen ska det vara möjligt att vara övervakare när man har andra relationer till klienten och dennes familj.

Jag tycker det skulle vara roligt att höra andras åsikter i dessa frågor eller egna liknande erfarenheter. Låt oss ha en liten debatt.
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, debatt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Professionel eller supporter

  1. Bitten skriver:

    Jag håller med Fatou i det hon säger om övervakarens roll.. Jag tror att det är bra att ha ett professionellt förhållande till den man övervakar, men att det också är viktigt att ha förmågan att ”känna in” om man behöver vara ”hård” eller ”sträng” i en viss situation, (för det tror jag kan vara nödvändigt emellanåt ) eller om man kanske istället behöver vara en axel att luta sig emot just då!! Jag tror att man som övervakare måste vara flexibel, men inte bli för mycket ”kompis” och absolut inte vara blåögd eller för ”tam”.. Men definitivt vara lyhörd och även medkännande..

  2. amanda skriver:

    Att ha känslomässiga band till sin övervakare brukar sällan fungera särskilt bra. Beror väl mycket på den ”övervakades” vilja att ”bättra” sej eller inte, hursomhelst, när konflikten är ett faktum är det ju inte svårt att räkna ut vem som förlorar på det.

  3. Självklart ska övervakaren vara proffessionell i sin support och ha förmågan att kritisera, det är ju en av svårigheterna om man känner varandra allt för väl, att kritisera är ju en del av att hjälpa. Någon som bara ”stryker medhårs” eller köper allt med hull och hår utan att fundera, är inte till mycket hjälp för någon med behov av övervakare. Det krävs helt klart en professionalitet.

  4. Jag tror det blir svårt att hålla isär olika roller om man är för mycket ”insyltad” i personen man är övervakare till, oavsett om man har en relation med övriga familjemedlemmar eller ej, men visst försvårar även det faktumet, för att man då har fler personer i åtanke och lätt ”läser in” behov hos personen man är övervakare till som kanske inte ens finns, men är ett behov för andra familjemedlemmar. Av just detta skäl har jag nekat ett par stycken att bli övervakare åt, som jag blivit tillfrågad om.

    Det måste ju även finnas en uppriktighet från övervakaren tycker jag, om att finnas där för personen man är övervakare åt, utan att behöva ta hänsyn till andra personer omkring. Håller också med Bitten ovan!

    • brittasblogg skriver:

      Okey Bitten och Fatou, men frågan om hur övervakarens roll ska vara utformad har ni inte berört. Ska övervakaren vara professionell eller okritisk support? Eller finns det en mellanväg?

  5. Bitten skriver:

    Jag har ju verkligen ingen som helst erfarenhet eller kunskap i det här ämnet, men rent spontant är min känsla den att en övervakare absolut INTE bör ha någon som helst relation, om än aldrig så perifer, med sin klient!! Jag tror att det är att BE om problem annars!

    • brittasblogg skriver:

      Hej Bitten. Jag tycker inte att man behöver så mycket kunskap eller erfarenhet för att tycka i ämnet. Ibland har jag en känsla av att man kommer långt med vanligt bondförnuft.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge