Att bara vara

Har semester och använder tiden till att skriva och ta hand om mig själv. Det fanns en tid då semester för mig var att resa. Att resa helst utomlands. Att bara vara under semestern var ingen semester. Helst skulle semester levas i 110%. Jag tror inte så mycket för upplevelsen utan för att ha så mycket som möjligt att berätta när jag kom hem. Men kanske mest av rädsla  att tvingas stanna upp och möte mig själv. När man inte har ro i sig själv är det ett farligt möte.

Idag trivs jag i mitt egna sällskap och därför är en semester där jag bara får vara en riktig gåva. Finns det något mer vilsamt än just det ”bara vara”.

Jag vaknar utan väckarklocka. Just nu har jag ett lugn där jag inte jagas ur sängen alltför tidigt. Idag var klockan över åtta och då gjorde jag kaffe att ta med i sängen och bäddade ner mig med en bra bok ytterligare en timme.

Fikade senare på dagen tillsammans med ett par härliga kvinnor.

På Prisextra hade man extrapris på lutfisk. Kom att tänka på att ingen i familjen förutom jag gillar lutfisk. Tänker inte sitta ensam och äta lutfisk på julafton, men att göra det idag skulle jag njuta av. Så det blir lutfisk till middag med vitsås kryddad med kryddpeppar och nejlika. Ett av min mammas goda recept, helt oslagbart. Utan den såsen är lutfisken inte värd att ätas. Äter fisken och såsen med mandelpotatis. Det kan inte bli bättre.

Efter middagen tar jag en lång promenad i det vita härliga vinterlandskapet. Saknar en hund vid min sida men hon kommer väl också någon dag.

Det är en härlig dag och jag är så tacksam över att jag kommit dit att jag kan vara i det lilla och vara tacksam över det jag har. När jag stannar upp och ser allt som är gott i mitt liv då vet jag vad tacksamhet är.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i tankar, vardagligt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Att bara vara

  1. PA skriver:

    Det finns säkert hundar området du bor som skulle bli jätteglada av att göra dig sällskap på promenader, sätt upp en lapp i närmaste affär. Ett alternativ tills din dröm om egen hund går i uppfyllelse.

    • brittasblogg skriver:

      Det är sant. Jag har tittat på redan uppsatta lappar. Tyvärr vill de flesta ha en kontinuitet som jag inte kan lova. Men jag håller utkik och tänker att det är ett alternativ. En egen hund kan jag ta med på jobbet, men det känns lite konstigt att ta med andras hundar dit. Men en ”promenadhund” till låns har jag tänkt hitta. Dessutom bor jag nära hundstallet och har bestämt mig för att göra ett besök där och höra om de behöver mina tjänster.

      • PA skriver:

        Åh, det skulle jag också göra om jag bodde i närheten, brukar ofta gå in på Hundstallets hemsida. Både hundar o personal blir säkert jätteglada om du hör av dig dit. Vem vet, du kanske hittar ”din” hund där.

  2. Bitte skriver:

    Du inspirerade mig till att göra blodpalt. Gjorde om receptet lite, gjorde halv mängd, tog 0.5 liter blod men spädde det aldrig med något vatten, provade med en liter kokt skalad potatis och ökade på saltet en aning, den blev supergod. Det blev 15 st blodpaltar.

    BLODPALT

    0.5 liter blod

    3 tsk salt

    1 liter kokt potatis som du pressar ned i smeten.

    10 dl rågsikt.

    Låt det svälla en halvtimma eller mer.

    0.5 kg färskt bogfläsk eller sidfläsk som du saltar jättemycket.

    Koka en timme.

    Det blir ca 15 st paltar.

    • brittasblogg skriver:

      Det är ofint att säga det men jag dräglar. Det vattnas i munnen kanske det heter när man säger det lite finare. Jag lägger ut receptet så folk kan lära. Själv håller jag på att göra tjälknöl till Ante med familj som kommer på middag imorgon. Tyvärr har jag inget älgkött så det blir på nötkött, men det är också gott. Hälsa och kram

  3. amanda skriver:

    Jag tänker på det där med att ” bara vara ”vilket kan vara svårt för somliga och en omöjlighet för andra. Dit jag hör. Däremot är jag jäkligt bra på att låta saker och ting ” bara vara ” och inte känna att jag ” måste ” göra nåt. Att låta saker och ting ha sin gång är också befriande och mycket vilsamt och kan ibland vara det absolut bästa man kan göra. För hur mycket vi än vill tro att vi basar över den här ” showen ” så är det egentligen jävligt lite vi egentligen har kontroll över.

    • brittasblogg skriver:

      Det är sant. Jag tror att det är mycket nära varandra. Att släppa taget helt enkelt. Ibland lyckas jag och ibland inte, men bara att ha kommit till insikten att man inte är bas i hela showen är en befrielse. Man gör sitt bästa och så får man ha tillit att det blir bra.

  4. LiLo skriver:

    Visst är det skönt att lära sig att bara vara! Min man tittar förvånat och förundrat på mig, när jag ibland frågar om vi inte ”ska göra något”. Han har lärt mig mycket om att inte flänga runt i nödan…

    Om ditt förrförra inlägg: jag tycker det är jättesynd att de som har så viktiga berättelser inte vill att de publiceras, men självklart ska det respekteras, och som du säger, de kanske tar ett steg i taget.

    Ha det gott, L

    • brittasblogg skriver:

      Jag har ofta tänkt så att många bra kommentarer inte blir publicerade, men allt har sin tid. De har börjat öppna upp och då tror jag att det är svårt att stoppa. De här människorna kommer. Jag har ingenting emot att gå före när jag vet att det finns fler och att de kommer efter.

  5. Gunnel skriver:

    Det där låter som en underbar semester! Jag tycker ofta att hemmasemestrar är de bästa men man ska se till att man faktiskt ”semestrar”. Inte enbart tar tag i ”dåliga samveten” i form av ostädade källarförråd eller icke avfrostade frysar. Ett visst mått av sånt kan man absolut sticka emellan med men det är banne mig urviktigt att se till att man faktiskt lägger sig på soffan och läser eller vad man tycker om att göra.
    Lutfisk utan vitsås förstår jag mig inte heller på!

    • brittasblogg skriver:

      Jag har ju nyss flyttat in i en lägenhet som var ordentligt smutsig så jag städade mig in. Vilket har det goda med sig att jag nu kan ta det riktigt lugnt med hushållsjobb. Däremot händer det mycket i mitt liv nu med massor av möten som jag passar på att boka in när jag ändå är ledig. Det känns lite frustrerande. Men man lär så länge man lever.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge