En dag ska jag berätta om min mamma

Jag har precis läst Karin Thunbergs bok om sin mamma som samlade på allt. Helt maniskt kunde hon inte kasta något vilket innebar att hon också samlade på sopor.

Jag börjar läsa boken av nyfikenhet men också av misstag. Det är nämligen så att jag i min okunnighet trodde att den som samlar sopor är densamma som en ”baglady”. Men så är det inte . Thunbergs mamma samlar ingenting i containrar eller andras sopor. Hon samlar sina egna och familjens sopor och avlagda tillhörigheter.

Nyfikenheten är ändå väckt och jag inbillar mig att drivkraften är densamma oavsett om man samlar på eget skräp eller om man samlar på vad andra har ratat.

Karin Thunberg reser tillbaka till den ö i Blekinge där hon växte upp driven av samma nyfikenhet som min, varför samlade hennes mamma på sopor. Vad fick henne till detta tvångsmässiga beteende.

Där återuppväcktes den skam som följde henne under hela hennes uppväxt. Den där skammen som är konsekvenserna av att bära på en familjehemlighet som det inte ens får talas om i familjen. Alla känner till den men ingen får prata om den allra minst med dem det berör.

I sitt sökande finner Thunberg att orsaken troligen finns generationer tillbaka i de kvinnliga leden. Hon finner en del teorier som skulle kunna förklara mammans samlande, men ingen som ger något säkert och entydigt svar.

Hon gör den viktiga insikten om att det förflutna blir hanterligt i och med att hon lyfter fram familjehemligheten. Det är tigandet som är skadligt och överskuggar hennes val också efter mammans död. Den resa hon gör öppnar upp för ett friskare liv med valmöjligheter inte styrd av det förflutna utan av hennes egna behov. Familjehemligheter styr så länge vi håller dem hemliga.

Boken är definitivt läsvärd. Thunberg berättelse är stark och öppen. Den ger långt ifrån svar på mina nyfikna frågor men den lyfter upp frågorna till ett högre plan med nya insikter. En bok som ger eftertanke och stannar kvar i mitt medvetande. En bok som jag inte glömmer och som jag återkommer till i tankarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i bokrecension, familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En dag ska jag berätta om min mamma

  1. LiLo skriver:

    Det är spännande att försöka förstå vad som gör att de som ”fungerar annorlunda” gör det.

    Hoppas din ledighet har varit så skön som du velat ha den.

    L

    • brittasblogg skriver:

      Jo, jag har en fin semester även om jag har en tendens att boka upp mig på en massa saker mer eller mindre viktiga ”nu när jag ändå är ledig”.
      Människor är spännande. Vi utforskar universum, havsdjupen, de minsta småkrypen och atomerna, men för mig finns inget mer spännande än människan och vi är outgrundliga näst intill omöjliga att förstå. Troligen är det där spänningen finns, i det oförutsägbara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge