En hemlig sida

Min, min dotters blogg och vår gemensamma Någons mamma – Någons dotter har en växande hemligsida. Det är respons på våra bloggar och på vår TV-intervju i TV 4 morgonprogram.

All denna respons börjar med att de inte vill bli publicerade. Det är därför de blir bloggarnas hemliga sida. Innehållet i dessa kommentarer är sorgliga. Det är personer som lever med familjehemligheten att ha en anhörig i fängelse.

Mest berörd blir jag av alla de barn som tvingas leva med lögner om var deras förälder finns (oftast pappan). En del barn är kloka nog att inse att de inte har någon skuld i förälderns kriminalitet, men föräldrarnas skam tvingar dem att ljuga. Oftast är det den icke kriminella föräldern som lägger munkavel på barnen.

I många fall har barnen fått gissa sig till eller tjuvlyssnat på vuxnas samtal för att förstå varför deras pappa har försvunnit.

Det är inte bara det att barnen tvingas leva med den hemligheten. De vuxna är inte heller öppna för att prata med barnen om det som hänt. Så där går barnen och oroar sig för den förälder som är i fängelse och den referens de har på fängelse är ofta det som de ser i amerikanska filmer.

En del barn väljer en annan vuxen eller en bästis att anförtro sig åt. De lever då med rädslan att de avslöjat familjehemligheten och att detta ska komma fram till föräldrarna. De har gjort det förbjudna genom att avslöja familjens hemlighet. De känner sig som svikare och bär skam, rädslor och skuld över det.

Den andra kategorin som skriver till våra bloggar och vill vara opublicerade är vuxna full av skam och rädslor för att de är nära anhöriga till någon som sitter i fängelse. Skammen består i att de skäms för den anhörige och dess brott. De tycks leva med en uppfattning att också deras heder är ifrågasatt på grund av tex en familjemedlems brott. Detta är ofta folk som jobbar inom rättssystemet.  Hur är det att vara polis och ha en son i fängelse, eller jobba i ett högt uppsatt yrke och ha sin partner i fängelse. En egen företagare med ett mellanstort företag har en fru som sitter i fängelse efter att ha förskingrat i ett stort företag där hon haft en cheftjänst. Dessa människor lever i en skam som inte borde vara deras. De lever i ständig rädsla att deras hemlighet ska avslöjas bland kollegor, grannar och vänner. De bär på bild att deras kompetens inte längre har ett värde om deras anhörigas kriminalitet avslöjas.

Är det så att vi i vår inskränkthet dömer en hel familj när någon i familjen gör fel?

För de här barnen och vuxna känns våra bloggar och intervjun i TV som extra viktigt. De har fått någonstans att vända sig. De säger att vi delvis har gett röst åt dem. Många av de här personerna återkommer med nya tankar och bekännelser de upplever att vi lyssnar och utgår ifrån att vi har en förståelse för deras situation. Kanske kan möjligheten att öppna sig för oss ge dem modet att ta nästa steg och släppa på en familjehemlighet som jag är övertygad om  är skadlig.

-Vi är inte sjukare än våra hemligheter”, sa en av min terapeuter på Hinseberg. Den här typen av hemligheter skapar skam. För mig är det obegripligt att vi  tvingar oss att skämmas över andra människors misstag. Skammen bidrar till att vi tiger om alla frågor och all vår oro, när vi inte pratar om  oron växer den och våra vanföreställningar sig starkare.

För den skyldige är inte heller skammen en konstruktiv känsla. Den innebär att man tystnar. Då är det svårt att öppet och ärligt gå tillbaka för att bearbeta sina misstag. Full av skam är  ett hinder när man bör gå tillbaka och efter bästa förmåga gottgöra de människor man har skadat och står i skuld till.

Jag tror inte på skammen. Jag tror inte på familjehemligheter. Öppenhet och ärlighet är grunden för ett gott liv och för friska relationer.

Jag kommer tillsammans med min dotter att fortsätta med öppenhet i våra bloggar, ge intervjuer och hålla föreläsningar. Kan det hjälpa några och ge hopp till  dem som lever i den situation vi har levt i så är det värt alla ansträngningar och all offentlighet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, debatt och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En hemlig sida

  1. brittasblogg skriver:

    Tack. Hoppas att både du och barnen mår bra. Kam

    • Maud skriver:

      Jag och barnen mår ganska bra. Vi har haft ett tufft år men det går sakta åt rätt håll. Barnens pappa dog i sommras i cancer. Det gjorde att man lär sig att uppskatta de små saker här i livet mer än förrut. Kram

      • brittasblogg skriver:

        Så tråkigt med barnens pappa. Jag vet att när tillvaron sätts på sin spets så förändras livsvillkoren och framförallt vår syn på livet. Lite ödmjukare, lite känsligare. Det gör ont att ta sig dit men väl där kan jag uppleva att det har sina fördelar. Priset är högt, kanske för högt, men jag längtar inte tillbaka till den jag en gång var.

  2. Maud skriver:

    Hej Britta

    Har läst en del av din blogg sen du var med på tv och fick svar på saker som det gått mycket rykten om. Har tänkt på dig en hel del under åren. Har alltid tyckt att du var en inspirations källa och hade många kloka tankar och ett härligt skratt. Och har nog alltid uppfattat dig som ärlig .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge