Hjärtat är det bästa i oss

Jag tror att vi ofta skapar oss en bild av vad vi ska vara och vad vi vill visa upp. Det är det kloka och sunt förnuft som ska visas upp. Det är sådan jag vill att människor ska se mig. Det är hjärnan som talar.

Det är så konstigt att hjärnan aldrig kan ge bilden av mitt verkliga jag och ändå är det den jag vill använda när jag möter andra. Det gör omskrivningar för den jag verkligen är. Det blir knappast den jag vill vara heller utan oftare den jag tycker att jag borde vara.

Med hjärnan träffar jag människor på det ytliga planet. Vi träffas, vi byter de där förväntade orden. Går vidare och möter nya människor med vilka hjärnan för samtalen. Det berör inte mycket. Det finns sans och logik i det som sägs, men lämnar inga djupa spår.

Så en gång sker mötet när det inte alls finns något planerat. Tvärtom är jag kanske i ett tillstånd då  jag inte vill möta någon. Men någon sa något eller någon blottade sig och det gick raka vägen in i hjärtat. När hjärtat träffas så pratar det också. Det är inte alltid så logiskt när hjärtat pratar. Tvärtom kan det bli ganska rörigt och hjärnan kan ha svårt att förstå och hänga med. Men hjärtat rörs och förstår mycket mer än det som sägs. Lyssnar till mer än orden, det känner.

Det är när vi talar ur hjärtat som vi berör. När vi visar sidor vi aldrig hade planerat att visa upp som vårt verkliga jag presenteras. Och mötet med andra berör. Ett sådant möte blir aldrig anonymt, det stannar kvar och blir ofta evigt.  Vi har blottat oss och kan inte bytas ut mot någon annan människa. Det är där i vår hudlöshet som vårt storslagna jag finns. Vi är vi och den som möter oss i den stunden vet att det här är på riktigt.

Ofta är det smärta som blottar oss, men i blottandet finns en lättnad och en ro. Då är vi här och nu. Vackrare än så kan det aldrig bli. Identitet är att veta vem man är – integritet är att våga visa vem man är.

”Hjärtat har ett förnuft som inte hjärnan känner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i andlighet, filosofiskt, känslor, tankar och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hjärtat är det bästa i oss

  1. Nurse Rached skriver:

    Det är inte alltid som jag fattar att människor går in i mina hjärtan i den stund som jag möter dem. Ibland ramlar poletten ner lång senare. Det är som när jag ber om vägledning, inte får jag några svar av Gud, där jag ligger och ber, däremot brukar saker komma till mig, jag blir perceptiv på ett nytt sätt, uppfattar människors ord på nya sätt. Om någon nu försytår hur jag menar. Det blev liiite bluddrigt, det här. :)

    • brittasblogg skriver:

      På tal om att bli bönhörd så tror jag att vi ofta blir det, men vi är oförmögna att se det, för att vi är så upptagna att det ska ske på det sätt som vi förväntar oss. Kanske med dunder och brak och brinnande buskar typ.

  2. LiLo skriver:

    ”Identitet är att veta vem man är – integritet är att våga visa vem man är.”

    Det var klokt det!

    Sen är man nog mer hjärna med vissa och mer hjärta med andra?
    Med sina barn och andra riktigt nära är det liksom hjärta av bara farten till största del.
    När min son bodde på behandlingskollektiv och han och de andra skulle få börja komma hem. Då fick vi rådet att ”tänka med hjärnan och inte med hjärtat”.
    Det var ju så roligt att få hem ungarna igen, vi föräldrar ville att allt skulle vara perfekt och ge dom allt de ville och göra allt jättebra på alla sätt.
    Då var det ett bra råd, de flesta hade ju problem med gränssättning, och om vi föräldrar skulle tänkt med hjärtat då, hade det verkligen inte gynnat varken ungarna eller oss framgent!

    Kram

    • brittasblogg skriver:

      Du har rätt ibland måste vi ”stålsätta oss”. När jag skrev det här hade jag ett alldeles speciellt möte i tankarna. Vi är några som brukar träffas alltid så kloka och genomtänkta. Så en dag brast en av oss i tårar och så nära varandra vi kom var fantastiskt. Det var så kärleksfullt. Håret reser sig fortfarande på mina armar när jag tänker på hur hon genom alla tårar log rörd av all kärlek som möte henne och sa ”det var ju inte så här det skulle bli”. Tack och lov för att det blev ”fel” för efter flera träffar blev det äntligen ett möte. Sen när jag ville återge lite av det blev det ett filosofiskt inlägg. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge