Självrannsakan

Att ta hand om sig själv, att se sina behov och att göra valen därefter är ingen självklarhet för mig. Väldigt ofta har saker bara blivit och jag har utan reflektion följt det som varit för stunden. I vår värld finns det så många givna åsikter. Vad som är rätt att tycka och mycket av det ändras utifrån den grupp eller den person jag umgås med.

Så har det varit ofta för min del. Jag har godtagit utan att reflektera. En vana som kan verka helt sjuk men som jag tror att jag delar med många människor. En del av att leva annorlunda och ta hand om mig själv utifrån mina villkor har inneburit att jag numera ofta ställer mig frågan; ” vad är  mina behov” ”vad känner jag”.  Att inte ta åsikter som mina bara därför att de är de mest vanliga, utan att ta mig tid att känna efter vad jag känner, behöver och  utifrån det skapa mina egna uppfattningar och åsikter.

Rutinmässigt använder jag mig av de råd som Mia Törnblom ger i sin bok Självkänsla nu.

Varje kväll skriver jag i något som jag kallar Bra-tack och hjälpboken. Eftersom jag är en person som lätt slår på mig själv och också har höga krav på mig själv skriver jag tre saker som jag gjort bra under dagen men bara en sak som jag önskade att jag gjort annorlunda.

Bra kan vara att jag gav pengar till Haiti. Men det är något jag gjort så jag gör om det till något jag är – tex generös. Bra kan också vara att jag vågade ta konflikten med en person som ständigt försöker mästra mig. Det jag gjorde var att våga ta konflikten. Det jag är  kan vara modig, orädd och kanske  ärlig.

Självkänsla är det jag är, självförtroende är vad jag gör. Jag har aldrig haft dåligt självförtroende. Det kan hända att jag ibland tror mig om alldeles för mycket och bär en känsla att jag klarar mycket, men ändå inte tycker att jag duger. Alltså gott självförtroende men dålig självkänsla, som i sin tur leder till att jag anser att jag måste göra saker för att duga. Därför är det viktigt att jag ser på vad jag är som jag upplever som positivt istället på vad jag gör. Generös, modig, orädd, ärlig… är nått jag verkligen vill vara.

Något jag önskar att jag gjort annorlunda är en öppning för att kanske be någon om förlåt. ”Jag önskar att jag inte snäst till XX då h-n inte förstod vad jag förklarade”. Då kanske det är läge att gå tillbaka och be om förlåt.

Det kan också vara en bra reflektion för att se egna brister jag behöver arbeta med. Jag önskar att jag sagt nej till XX,s inbjudan som jag inte alls har lust att delta i. Kanske behöver jag lära mig att sätta gränser för att leva efter mina behov. ”När jag säger nej till någon säger jag ja till mig själv”.



I vårt samhälle är vi många som är upptagna med allt vi inte har och har svårt att se allt vi faktiskt har. En viktig punkt för mitt välmående är att varje dag finna tre punkter jag är tacksam över. En ständigt återkommande punkt är tacksamheten över mina barn och barnbarn. De är friska och vi står nära varandra. Tack för det. Ibland är tacksamhet något praktiskt och ganska banalt ”tack för att jag hittade en billig jacka på rean”. I svåra tider kan tack var ganska sorgligt ”tack för att jag orkat mig igenom den här dagen”.

Hjälp är en ganska rolig punkt när jag ser på den så här i bakspegeln. Jag har alltid haft svårt att be om hjälp. De gånger jag bett om hjälp och fått den har jag dessutom ifrågasatt den hjälp jag erbjuds och haft svårt att ta emot den. När jag bett om hjälp har det inte varit förbehållslöst och jag har absolut inte tyckt att det varit hjälparens sak att se vad den kan och vill bidra med.

De få gånger jag bett om hjälp har jag känt mig skamsen och misslyckad. Jag har haft en bild att man ska klara sig själv oavsett vad det gäller. Så när jag tvingats be om hjälp har jag känt mig naken, okunnig, osjälvständig och känslan av beroende har varit stark…

När jag bett om hjälp och erbjudits att få hjälp har jag redan varit i många negativa känslor vilket inneburit att jag varit negativ och felsökande till den hjälp jag erbjudits. Oftast har jag tyckt att den hjälp jag erbjudits har varit dålig och inte alls vad jag frågade efter. Jag har velat att hjälpen ska vara enbart på mina villkor och fastän det kan vara nått jag misslyckats med vill jag fortsatt styra hur det ska gå till.

På grund av mina egna känslor av misslyckande har jag varit negativt inställd och felsökande. Vilket har inneburit att jag inte sällan också har varit negativ till den som velat hjälpa mig. Känt mig beroende och i jämförelse dålig i förhållande till den personen. När den personen delat med sig av sin kunskap och goda råd har jag ofta sett på h-n som märkvärdig, uppblåst, högmodig… ”Vem är h-n som ska mästra mig…”

Jag har haft svårt att be om hjälp, svårt att ta emot hjälp och svårt att vara tacksam över den hjälp jag fått. Jag har med andra ord varit svår att hjälpa.

Jag tränar, men har fortfarande svårt att be om hjälp. När jag idag ber om hjälp försöker jag vara öppen för den hjälp jag erbjuds, kanske är det nått här jag kan lära. Och jag jämför mig inte med den som hjälper mig. H-n har kunskaper jag inte har vilket inte innebär att jag är sämre.

Mina punkter om hjälp handlar ofta om att jag ber om hjälp att arbeta med mig själv. Hjälp mig att inte vara så kritisk till XX. Hjälp mig att vara mer tålmodig. Hjälp mig att lyssna till och ta emot den kunskap XX ger.

Det är skönt att kunna ta emot hjälp att känna tillit till att andra kan och vill hjälpa en. Det är skönt att slippa leva med det omöjliga konststycket att själv klara allt. Det är verkligen omöjligt. Vi är inte Gud, vi är bara människor.

Det är en härlig känsla att kunna ge hjälp till andra människor. Att få finnas till för någon annan är stort. När vi inser det kan vi också förstå att det är gott för andra människor att få finnas till för oss. Därför tränar jag på att be om hjälp, ta emot hjälp och vara tacksam för den hjälp jag får.

När jag varje kväll skriver i Bra-tack-hjälp boken är det en stund av reflektion över dagen. Vad har gått bra, vad blev en besvikelse. Vad var min egen del i händelserna, vad kan jag göra bättre och vad behöver jag hjälp med att förändra, behöver jag gå tillbaka för att be om ursäkt eller ställa saker till rätta. Det är vad vi i tolvstegsprogramet kallar 10:e steget; ”Vi fortsatte vår personliga inventering och erkände genast när vi hade fel”.


Jag har ett verktyg som förenklar mitt liv och saker blir inte så stora innan jag kan göra något med det  jag behöver förändra. Livet blir helt enkelt enklare. Gör det enkelt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det här inlägget postades i känslor, tankar, vardagligt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Självrannsakan

  1. Tess skriver:

    Bra skrivet! Känner igen mig i en del! Eftersom jag blivit så misstrodd och felplacerad inom vården och myndigheter så är jag direkt skeptisk till dessa. Men jag har ändå lärt mig en del om mig själv (på egen hand). Numera uppskattar jag nästan dagligen det jag har och jagar inte längre det jag inte har. Det innebär inte att jag inte strävar efter saker, för det gör jag. Det innebär helt enkelt att jag inte ”jagar” så som många gör. Stressa runt och riskera hälsan m.m. för att kunna köpa sig prylar är inte vad livet går ut på.

    • brittasblogg skriver:

      Hej Tess. Jag gick på en pilgrimsvandring i höstas och där pratades det en del om jakten på det materiella. Någon citerade en klok man som sagt följande; ”att när jag ska skaffa (köpa) mig något nytt frågar jag mig kommer detta att höja min livskvalité?” Om jag alltid ställde mig den frågan vid nyinköp skulle det finnas mer ljus och utrymme i mitt liv. Det skulle bli enklare, men det är inte alltid enkelt att leva efter det enkla. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge