Längtan innanför murarna

Jag har alltid haft bra fantasi och inlevelseförmåga. En egenskap jag hade mycket glädje av inne i fängelset. Den tid då jag bestämde mig för att förändra mitt liv till att leva ”vanligt” öppnade nya möjligheter. Jag hade fått hopp om att det var möjligt att lämna mitt missbruk och därmed tog jag också beslut att inte längre leva kriminellt.

Det var härligt och så här efteråt kan jag förstå hur mycket jag hade saknat det där att vara stolt över mitt liv och det jag gjorde. Och vilken befrielse det ligger i att kunna vara öppen och få lämna sina livslögner.

Fängelse är en tråkig miljö och det finns inte mycket stimulans, vare sig för kropp eller själ. I min längtan att leva tog jag väl för mig av allt det som erbjöds. Det räckte inte långt så jag använde mycket av tiden till att fantisera om det liv jag skulle leva när jag kom ut.

Jag har haft mycket glädje av de dagdrömmarna när efter att jag kom ut i frihet. Det har blivit mål i mitt nya liv. Jag såg mig själv att prioritera familjen, barn och barnbarn och det gör jag. Jag ville ha ett arbete och det har jag. Jag ville leva ensam och det gör jag och jag ville ha ett hem som var mitt och det har jag. Jag ville också göra upp med mina skulder.

Visst har det varit många tuffa stunder. Men jag har inte tappat fokus på allt det där som jag ville skulle vara mitt liv. Jag separerade för att få den frihet jag önskade. Det kostade att X-et blåste mig på min del av huset vi hade i Gambia. Konstigt nog tycker jag mer synd om honom än om mig själv. Det kan inte vara lätt att leva med sig själv när man är så rutten. Och en sak vet jag att jag behöver inte skämmas när vi ses men han gör allt för att springa ifrån mig. Och det är inte mig som gemensamma vänner förfasas över.

Jag har idag fått besked om att min skuldsanering är på gång. Det är lite tufft att planera att leva på existensminimum flera år framåt, men det gör så innerligt gott att få göra rätt för sig och sen veta att jag kan bli skuldfri.

När jag satt inne drömde jag mycket om att få vara kreativ. Idag skriver jag, målar, syr och går på både bio och teater. Jag saknade naturen och långa promenader. Jag går ofta och långt och nu till sommaren har jag lyckats hyra en stuga billigt dit jag kan ta mig utan bil. Så javisst är mycket möjligt. Det är faktiskt bara 1½ är sen jag fick vårdvistelse och bara ett ½ år sen jag muckade på riktigt. Jag skapade visioner om det liv jag ville leva och idag har jag mycket av det livet. Nej allt är inte perfekt och jag har många drömmar kvar, men nu vet jag att så mycket är möjligt och det känns så bra. Det ger både självkänsla och lust att leva. Jag låter nya visioner skapas ofta kommer de under mina långpromenader och jag vet att de där drömmarna är så bra för de skapar mål.

Och en sak minns jag starkare än någon annan dröm jag bar där inne ”drömmen om frihet” och den drömmen lever jag i. Jag är fri att leva mitt liv och det är gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i filosofiskt, känslor, kriminalvård, tankar, vardagligt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Längtan innanför murarna

  1. LiLo skriver:

    Ni, Fatou och Britta är så härliga att ni är värda allt och lite till, båda två!

    Kram på er!

  2. Du förtjänar allt det där och lite till, eftersom du slitit hårt för att komma dit! ♥

  3. Jag är så otroligt glad över att kunna prenumerera på dina inlägg här. Du är verkligen fantastisk på att skriva och beskriva det som sker och har skett.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge