Bokrecension

William Paul Young; Ödehuset

Jag har läst en märklig bok. Magisk men mest av allt andlig.

Boken har en viss spänning som driver den framåt, men mest av allt tar den upp de stora livsfrågorna. Sorg och lidande, hur går vi vidare när den stora sorgen drabbar oss, när det helt obegripliga sker.

Hur kan man förlåta när man drabbas av  ren ondska och kanske mest av allt varför ska man förlåta?

I boken säger man att du förlåter för att själv bli fri. Förlåtelsen kräver inte på något vis att du måste lita på den du förlåter. Förlåtelsen ursäktar inte det onda. När du väl sagt att ”jag förlåter dig” kan du tvingas säga det högt många gånger tills du är där.

Den här boken är mer än läsvärd och den tar upp många av de svåra, för att inte säga de omöjliga, frågorna vi ställs inför i livet. Den är mer en filosofisk bok i livskunskap än en roman.

Jag är medveten om att boken kan väljas bort av många då mötet med Gud, Jesus och den Heliga anden är central i boken. Jag vill säga att den kopplingen inte på något sätt är religiös och den följer på inget vis ”lagen” såsom den framställs i Bibeln. Mötet är på alla sätt andligt, socialt och kärleksfullt. Treenigheten såsom den beskrivs i boken har inte svaren på allt, men de visar på vägar för en trasig själ att gå vidare och faktiskt välja livet istället för att bara överleva.

För att bättre illustrera hur väl Young för oss bort från en inskränkt, dömande gudsbild så låter han Gud symboliseras av en färgad kvinna, som är en fantastisk kock. Hon älskar sina barn, där ingen är lika men älskas särskilt för den de är. En beskrivningen på kärleken till sina barn som jag tror att de flesta mödrar kan skriva under på.

En bok som stannar kvar. En bok med massor av visdom. En bok som väcker tankar och faktiskt också ger en del redskap till alla oss som drabbats av livet. Läs den.

Jag bruka inte ge poäng på böcker men gjorde jag det skulle den här boken få högsta poäng.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det här inlägget postades i andlighet, bokrecension, känslor och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge