Vi var så fattiga att vi tvingades leva på entrecote och hårdvaluta

Den här månaden, maj, har varit ovanligt fattig. Nu är jag ekonomiskt ingen rik människa, men den här månaden har varit lite tuffare än andra.

Som sagt jag är inte rik och jag har alltid varit dålig på att hushålla med pengarna. Jag brukar kalla mig för ekonomisk analfabet. Jag menar det är ju något grundläggande fel när till och med hyran kommer som en stor överraskning varje månad. Dessutom har jag haft en tendens att tro att alla pengar som finns i plånboken är där för att jag ska använda dem. Det har blivit lite pinsamt vid flera tillfällen då jag i efterhand har insett att jag hade dem där för att betala en räkning eller två.

Som sagt månaden har varit i det närmaste penninglös. Till kvällsmat har det mest blivit scampi med olika goda röror. Nu låter kanske inte scampi som världens fattigmansmat men faktum är att det är det som finns i frysen efter något extraprisinköp tidigare. Scampi har varit något av min favoriträtt att festa på, men undrar om det kommer att vara det efter den 25 den här månaden.

Det här om att äta vad som finns i frysen när pengarna är slut påminner mig om en historia när barnen var små. Lika fattig då säkert beroende på mitt dåligt ekonomiskt sinne men också för att ekonomin då som nu är ganska hopplös att få ihop för ensamstående mammor.

Nåväl vid det här tillfället hade jag fått köpa flera kilo entrecote av en kamrat till vrakpris. Jag frös in delikatesserna i väntan på ett festligt tillfälle att tillaga dem på. Men fattigdomen, den där veckan eller veckorna före lön kom före. Det enda som fanns kvar i frysen var flera kilo entrecote. Det var det som jag och mina ”stackars” barn fick leva på.

En annan sak som jag och mina barn levde på de där dagarna före lön var vad jag kallade hårdvalutan, tomma läskedrycksflaskor. De var så bra att ha den där hårdvalutan som kunde räcka både till mjölk åt barnen och en liten Prince åt en stackars rökande mamma.

Så tur brukade jag säga till barnen att vi har hårdvalutan att leva på när vi är så fattiga.

De där läskedryckerna inhandlades naturligtvis samma dag och dagarna precis efter lön. Då handlade jag efter det budskap jag lärt av min mamma, lika fattig hon under min uppväxt. ”En fattig får handla medan det finns några pengar kvar.” Hade jag inte fått med mig dessa kloka ord undrar jag om det överhuvudtaget hade blivit handlat nått hem till mig. Eftersom pengarna så ofta var slut och då fanns det ju ingenting att handla för.

En rolig episod med hårdvalutan kom när min dotter någonstans i 5-6 års åldern berättade för sin kusin att vi var så fattiga att vi levde på hårdvaluta. Mostern i sällskapet, min syster och betydligt bättre ekonomiskt fungerande än jag tittade konstigt först på dottern och sen på mig. Men sanningen att säga hårdvaluta är bra att ha än idag.

En sista fråga; ”Varför är det så mycket månad kvar i slutet på pengarna”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i familj, vardagligt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Vi var så fattiga att vi tvingades leva på entrecote och hårdvaluta

  1. Mattias skriver:

    Bra inlägg och mycket läsvärt!
    Mattias recently posted..Så här får du mer pengar överMy Profile

  2. Anonym skriver:

    Jag lägger pengar på hög som resultat av min fattigdom. Jag håller hårt i dem. Nu klassas jag troligen inte längre som fattig… men jag åker ut och in på arbetsmarknaden… så jag vill inte på något vis påstå att jag har ”god ekonomi”, men de säger ju ”den som spar han har”. Så jag sparar och sparar, för att jag ska överleva i tiderna av arbetslöshet som jag far in o ut i. Så när jag väl tjänar pengar lever jag som snål. Jag vet ju hur det är att vara fattig och vill helst inte vara fattig. Men jag har upptäckt att oavsett sparkontot så hamnar jag som tidigare barnfattigdomsfattig ändå på andra sidan och kommer aldrig vara en del i gänget. Jag vill så gärna hjälpa Sveriges fattiga barn. Jag vill ”adoptera” en familj. Jag vill ge ex dig och dina barn chansen och aldrig behöva leva på det enda som finns kvar i kylen. Finns det ens någon organisation som kan sätta välgörare i kontakt med svenska barnfamiljer som lever på fattigdomsstrecket? Jag vill kunna skämma bort de barnen som inget har. Jag vill betala den där utflykten. Jag vill fylla ert kylskåp. För jag vill inte att Fredrik R ska ge en krona mer till oss som tjänar bra när vi jobbar. Jag vill att a-kassor och socialbidrag ska höjas! Jag tycker svenska samhället är fel – i grunden bara fel. När man inte kan delta i gemenskapen lär man sig inte normen (som tyvärr svenska samhället har – normen där alla är ”lagom” och ”perfekta”) och så hamnar man i utanförskap ett helt liv.

    • brittasblogg skriver:

      Hej.
      Det var många viktiga synpunkter. Idag är jag väl inte rik, men mina barn är vuxna så jag känner mig trots allt trygg. ”Entrecote och hårdvaluta” var minnen från att de var små. Däremot är jag precis som du inne på att det borde finnas en organisation som vänder sig till fattiga barnfamiljer. Jag och min dotter http://tonarsmorsa.se/ har funderat på om vi skulle kunna bidra till att en sådan organisation bildas. Om vi skulle göra något i den vägen kommer vi att ”annonsera” det i både hennes och min blogg och då skulle det ju vara roligt om du ville bidra med något. En nystartad organisation behöver ju många som är villig i att organisera sig, både arbetsmässigt och materiellt.

  3. monachos skriver:

    Jag känner igen mig i det du skriver. Har aldrig varit någon som kunnat spara pengar, räkningarna betalades så sent som möjligt och efter sista datum trots att jag vet att jag ska betala så blir det inte gjort. Så jag har nästan allt på autogiro. Så nu dras viktiga saker som hyra etc direkt.

    Min bror är min totala motsats. Väldigt ekonomiskt sinnad så jag undrar varför jag inte kunnat få lite av detta också.

    Och frysen är guld värd när man inte har några pengar kvar för det finns ju alltid något man kan äta.

    Må gott.

    • brittasblogg skriver:

      Ja, idag har jag fått skuldsanering och får nu in räkningarna i tid. Men mitt dåliga ekonomiska sinne får jag arbeta hårt med. Precis som du har jag många av mina skulder på autogiro. Det underlättar. Frysen är oersättlig, livsviktig för oss som gör slut på lönen långt före nästa lön.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge