Bokrecension

Chimamanda Ngozi Adichie; Lila hibiskus 

Jag sitter på djurgårdsfärgan på väg till Gröna Lund och en konser där. Jag läser ur boken Lila hibiskus och gråter. Tårarna strömmar ner för kinderna. Jag är så berörd att jag inte bryr mig om de tittande medpassagerarna. Trots gråten kan jag inte stanna upp i läsandet. Jag ser texten genom tårar, men läser utan uppehåll.

Sällan har jag läst något som berört mig så starkt.

Jag ska inte skriva mer i min recension. Det räcker. Läs boken. Jag har tidigare skrivit om Chimamanda Ngozi Adichie, läs gärna det om ni vill veta mer om hennes författarskap.

Det här inlägget postades i bokrecension, känslor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Bokrecension

  1. LiLo skriver:

    Tänk att jag precis också läst den.
    Helt underbar och värd att ta fram igen om ett år eller två

  2. habanero skriver:

    Så sant,så sant :)

  3. habanero skriver:

    Ja, det är nästan så jag känner mig besviken för att jag redan läst den, när jag ser boken i min bokhylla.Ville att den aldrig skulle ta slut, trots att det gjorde ont att läsa.

    • brittasblogg skriver:

      Det är sant, vissa böcker är svåra att skiljas från. men Sara Lidman sa en gång ”att en bok som inte är värd att läsas flera gånger är inte värd att läsas alls. Och den här boken tillhör definitivt en av dem jag kommer att läsa igen.

  4. Oj, dig är man inte bortskämd med att se dig i tårar över en bok! DEN måste jag läsa!! :-D

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge