Det har hänt så mycket

Jag står på Fridhemsplans T-banestation. En man står intill mig och pratar i sin mobiltelefon, under samtalet ringer det i hans andra mobiltelefon. Han ber att den i första telefonen väntar då han vill svara i mobil nummer två. Så går han undan och jag tillsammans med ett par bakom mig ser hur han växelpratar i de båda telefonerna. Paret bakom mig ser ut att vara bara lite äldre än mig.

Plötsligt säger kvinnan ”så annorlunda allt har blivit när jag var barn hade vi inte ens en telefon hemma”.

Det väcker minnen hos mig. I den by där jag växte upp fanns det bara två telefoner. Det var tant Ella som skötte byns växel och så var det hemma hos kronjägaren. När vi behövde ringa gick vi till tant Ella som hade en liten telefonhytt där man ringde och sedan betalade man hos henne. När någon visste att de skulle få ett samtal så satt de hos tant Ella på en bestämd tid och väntade. Ibland  ringde någon utan att mottagaren väntade samtalet och då skickade tant Ella en lapp gällande telefonsamtalet.

 

 

 

När jag var åtta år flyttade vi och mamma drog in telefon. En klumpig sak i svart bakelit. Fortfarande slog vi inte telefonnumret utan kopplingen till önskat nummer gick genom en växel. Sedan kom telefonskivan på en lika klumpig bakelittelefon. Hemma hos oss uppstod  det en ny typ av konflikt var tredje månad. Nämligen den som uppstod när telefonräkningen kom. Min mamma skällde då alltid på mina två äldre bröder och min äldre syster då hon ansåg att de var orsaken till de höga telefonräkningarna. Jag klarade mig ganska bra från dessa konflikter då jag redan då inte var någon telefonmänniska och fortfarande inte är det. På den tiden kunde man inte spärra telefonen från dyra telefonnummer, såsom man nu kan spärra nummer till mobil och utlandssamtal.

På den tiden var de stora kostnaderna så kallade rikssamtal. Det innebar ju som många kommer ihåg att alla telefonnummer med ett riktnummer kostade mer än lokalsamtal. Ju avlägsnare man ringde i Sverige, ju mer kostade telefonsamtalet. Telefonin var sett utifrån den tidens löner mycket dyr. Hemma hos oss var telefonen ofta avstängd då mamma inte alltid fick ihop pengar för att betala räkningen. Vid de tillfällena var naturligtvis konflikten om hur telefonen användes ännu större.

Ett annat minne runt telefonen i vårt hem var när åskan gick. Vilken alltid gick hårt i det ensliga hus vi bodde i. Någon åskledare fanns inte. Så när åskan gick så slog den nästan alltid ut telefonen och vi blev utan telefon i flera dagar innan televerket hunnit laga utslagna ledningar. Vid ett par tillfällen slog åskan ner i telefonjacket som satt i väggen och telefonen kom flygande över golvet. Då var det ett fast telefonjack som det inte gick att dra ut telefonen ur, så det fanns inga möjligheter att skydda telefonen från åskans krafter.

Så många minnen en alldeles vardaglig händelse i vårt nutida samhälle kan starta. Minnena om telefonen blev många och jag kan inte dela dem alla här. Att det var bättre förr vill jag inte påstå inte att det var sämre heller, det var helt enkelt annorlunda på ont och gott. Att ständigt vara tillgänglig i både en och två telefoner kan vara stressande. Att en del blir ”slav” under att äga den absolut senaste tekniken är också rätt tragiskt.

”Att alltid vara tillgänglig innebär att vi sällan är fullt  närvarande”

Att kunna meddela sig var man än befinner sig (nästan) är fantastiskt. Att inte behöva sitta hemma och vänta på viktiga samtal är tidssparande och en frihet. Att olika telefonbolag konkurrerar och ger oss bättre telefonpriser är bra.

Men nog hade kvinnan rätt när hon sa att så mycket har förändrats. Vår generation har i hög grad levt i förändringens tidevarv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, tankar, Uncategorized, vardagligt och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Det har hänt så mycket

  1. LiLo skriver:

    Åhlén och Holm vid Skanstull, där hade de 10-öres automat nästan längre än det fanns 10-öringar!
    Jag jobbar ju som växeltelfonist och tänk, att vi fortfarande har personer som säger ”Det blir dyrt det här, jag ringer i från Södertälje” :)
    Hoppas du haft en skön Midsommar!

    • brittasblogg skriver:

      Jag ler när jag läser din kommentar. När jag ser på hur vi lever idag och hur avancerad vår telefonteknik är idag så är det svårt att tro att man varit med om just det. Ja tack, midsommarhelgen har varit skön, men första dagen på jobbet, idag, har varit en brandutryckningsdag. Katastrofer i varje moment.

  2. snawitz skriver:

    Undra hur man gjorde förr, innan mobilerna och datorerna blev verktyg för att nå varandra.

    Man klarade sig säkert utmärkt eftersom det inte var så stora krav förr.

    Men allt är ju på gott och ont.
    Jag har svårt att att förlika mig med de som ständigt och jämt är uppkopplade.
    Vi behöver faktiskt inte vara nåbara 24 timmar om dygnet.

    Jag ska ta en koll på ditt material och försöka göra lite fler inlägg.
    Ha en jättebra måndag i solen

    • brittasblogg skriver:

      Nej, själv stänger jag ofta av telefonen och tycker att det är skönt att slippa vara ständigt nåbar. Det ger mig mer egen tid och det tycker jag är skönt. Dessutom är det bättre samvaro med vänner om inte närvaron ständigt blir avbruten av en mobiltelefon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge