Besök på Färingsöanstalten

Min arbetsplats OffStockholm har under försommaren turnerat med pjäsen ”Vem har sagt att det ska vara vackert” på olika fängelser runt om i landet, bland annat på Färingsöanstalten. Efter föreställningen har de haft ett kort samtal kring ämnet medberoende/beroende.

Efter ytterligare en eller ett par veckor har några personer från OffStockholm återkommit till anstalten för ytterligare ett samtal.

När vi kommer tillbaka till anstalterna använder vi teatern som ett verktyg för att få igång samtalen. De vi vill ge är ett hopp om att man kan förändra sitt liv. Att det finns möjlighet att gå från kriminalitet och drogmissbruk till ett liv i tillfrisknande.

OffStockholm kan erbjuda vårdvistelseplatser i en utsluss med en kreativ utbildning genom KulturKlivet. Det kan vara en väg ut till ett vanligt liv. Det finns också många andra vägar. Mycket handlar om villighet. Villighet hör ihop med att man tror att det är möjligt, att man har ett hopp.

När vi åker ut för att prata på anstalterna så tycker vi att det är viktigt att vi har någon med som varit där, där de intagna befinner sig. Är det en kvinnoanstalt vi besöker så är det bra om denna någon är en kvinna.

Jag var den som var med till Färingsö. Vid första besöket kände jag inte så mycket. Det var mer en förunderlig känsla att nu var jag tillbaka och dessutom frivilligt.

Vid det andra besöket fick jag verkligen en backflash. Det stod en kvinna vid diskbänken och tittade ut mot ett soligt väder. Mellan henne och friheten fanns det ett fönster och ett högt staket med taggtråd. Jag vet inte om det var mina egna minnen, men jag tyckte mig se en djup längtan i kvinnans ögon.

När vi ska gå frågar en annan kvinna en ur personalen om posten. Hon får ett irriterat svar,  att hon är stressad då många är på semester och ingen har hunnit gå igenom posten. Hon frågade artigt svaret hade inte behövt varit irriterat det hade räckt med sakligt. Den som frågade går nu igång och ger då tillbaka en irriterad replik. Då får hon höra att hon använder ”fel” ton.

För mig väcks många minnen och lika många känslor. Det att vara beroende av andra för det mest självklara sakerna, som att tex att få sin post, men mest vaknar minnet av att ”ständigt vara två”. Andra får använda ”fel ton” ,men inte jag. Andra får vara irriterad men inte jag. Jag kan aldrig få rätt, därför säger man som intagen att ”man är ständig två.” Det gör något med en. Det kände jag nu när jag stod där som ”bara” åhörare. Det väckte gamla känslor, maktlöshet och faktiskt också en sorg över hur jag en gång förminskades och hur andra fortfarande förminskas. Det finns ingen möjlighet att växa i en sådan miljö. Oftast brukade jag försöka stänga av vid de tillfällen då det hände mig själv. Oftast lyckades jag, men inte alltid. Lyckas man inte och blir för upprörd så kan det få oanade konsekvenser och man har som alltid fel oavsett hur det verkligen såg ut. Tänker att min reaktion nu och framför allt den starka känslan av sorg är en reaktion på alla de gånger jag stängde av. Det gör ont att bli påmind, kanske är det också nyttigt. Jag fick en orsak att ta fram och bearbeta gamla smärtor.

I övrigt var samtalet med de intagna kvinnorna bra. Det blev en dialog där vi kunde prata om erfarenheter och svårigheter. Men mest av allt ett samtal om hopp och drömmar, om en vilja att leva ett annat liv. Inget förändras på en dag, men kanske såddes det ett litet frö, som stannar och sen gror. Jag minns själv hur viktiga de där besöken var som kom utifrån. Någon som kom, kunde ge hopp och visa att det var möjligt. Det är en gåva att få vara den någon. Och det är en personlig vinst att få säga till personalen ”nu är jag färdig och vill bli utlåst” och faktiskt blir både hörd och utlåst, så har det inte alltid varit.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Arbete, debatt, känslor, kriminalvård, missbruk, tankar, tillfrisknande och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Besök på Färingsöanstalten

  1. Karin skriver:

    Jag försöker sätta mig in i hur det känns att vara inlåst, men lyckas inte något vidare.
    Jag förstår i alla fall att det måste vara otroligt jobbigt att bli bemött på det sättet som kvinnan nu, och även du alltså blivit tidigare.
    Förstår att du tycker det känns skönt att kunna be någon låsa upp och släppa ut dig, även om jag naturligtvis inte heller i det fallet kan förstå riktigt HUR skönt det är…
    Du verkar ha en intressant blogg, och jag ska komma tillbaka igen, och läsa mera. Men nu måste jag sova, om jag ska orka upp och jobba i morgon. :D

    • brittasblogg skriver:

      Ja, det är märkligt att bli inlåst. Att vara inlåst på avdelningen är en sak, att bli inlåst på cellen 19.45 är ännu ett steg av ytterligare ofrihet. Att ringa på för att få gå på toaletten eller ännu värre att tvingas använda den förhatliga pottan. Nej, det är inga roliga minnen. Men och det är mycket viktigt jag accepterade mitt straff så jag lärde mig utifrån det att ta vara på det som var positivt och det fanns också. Tråkigast är nog de där händelserna jag försökte beskriva ” att ständigt vara två”. Det sätter sina ärr och ska man få ett bra liv på utsidan bör man bearbeta det. Bitterhet är ingen bra kappsäck om man vill ha ett bra liv. Hoppas du får sova gott.

  2. vandrar skriver:

    Det spelar nog ingen roll var man är, att bli bemött som människa med respekt är man värd. Skönt att det finns sådana som du! KRAM

  3. tonarsmorsa skriver:

    Det gör fortfarande ont när jag läser dessa ord. Fast vi gått vidare och fast jag inte är den det berör direkt. Men indirekt kan jag sätta mig in i din/hennes situation och jag kan sätta mig in i och minnas mina egna tankar och känslor. Värme till dig som varit tillbaka på samma plats, trots att du gått så otroligt långt därifrån. ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge