Bokrecension

Marie Ndiaye; Tre starka kvinnor

Precis som titeln säger är boken delad i tre. Tre noveller, om tre olika kvinnoöden.

Jag tar till mig boken med stor spänning. Marie Ndiaye har en fransk mamma och en pappa från Senegal och jag har ett alldeles speciellt förhållande till Senegal, varmt och gott känns det i hjärtat när jag tänker på det landet.

Händelserna utspelar sig också i de två länderna, ibland finns huvudpersonen i Frankrike och ibland i Senegal. Tyvärr tror jag inte att författarinnan känner samma kärlek till Senegal som jag. Tvärtemot kan man i hennes bok ana vrede till ett land som aldrig öppnat sig för henne. Det är männen hon återger med ilska, det är de äldre kvinnornas vilja att bära gamla traditioner vidare som hon tar avstånd från. I centrum står de unga kvinnorna som mot männen och mot gamla traditioner försöker finna ett nytt sätt att leva sina liv eller bara överleva.

Den första kvinnan i boken har författarinnans bakgrund, hälften fransk och hälften senegales. Den historien är stark och gripande. Den handlar mycket om förlusten av sina rötter, om att inte få den andra delen av sig bekräftad. Det handlar om släktskap som bara väcker främlingskap. Det är en stark berättelse som föder många tankar och den känns sorglig. Det är den berättelse som för mig gör boken läsvärd. Den innehåller många budskap och en stor längtan om tillhörighet.

I den andra berättelsen ses kvinnan, Fanta, genom sin mans ögon, även han har mixad bakgrund det vill säga pappan är senegales och mamman är fransk . Det handlar mycket om hans oro att förlora henne och om hennes kamp att leva det instängda liv hon tvingas leva i det nya landet Frankrike.

Den tredje berättelsen är om en kvinna som förtrycks av landets traditioner. En kvinna i vars svaghet det också bor en styrka. Det är en en berättelse som gör ont ändå in i  märgen.

Vad tyckte jag då om boken. Ja, sällan har det varit så svårt att förstå vad jag tycker och det är definitivt dubbla känslor i mig som boken väcker.

Det känns svårt att den senegalesiska kulturen och livet beskrivs så avskalat, så hårt och jag upplever det ofta fördömande. Jag tror att mycket av det hon beskriver är en verklighet, men det är inte bara den verklighet hon gör gällande som finns.Det finns också en annan verklighet där finns så mycket mer, kärlek, samhörighet och strävan mot ett öppnare samhälle och liv. Där finns en längtan till att möta den europeiska världen och avstånden emellan  de två världarna skapas från båda sidor. Inget av den verkligheten skildrar hon, men jag är övertygad om att den finns där.

Händelserna och kvinnornas öde är beskrivna på ett sätt att de skapar djup empati. De föder längtan att vilja förändra. Ibland känns deras öden så frånvarande av mänsklig värme, sympati och förståelse från omgivningen att det blir svårt att ta till sig. I viljan att förändra, att ingripa väcks också ett fördömande. Det är det fördömandet jag vänder mig mot. Det är något viktigt som fattas, som är bortskalat.

Jag önskar att kvinnoödena hade beskrivits med större värme och även den värld de lever i. Det skulle ha skapat mer levande kvinnor, deras tankar och känslor hade fått mer mänskliga former. Som boken känns nu är det en kall beskrivning av tre kvinnor i en kall värld. Den saknar den blodfullhet som är betecknande för mänskligheten.

Ändå, boken är läsvärd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det här inlägget postades i bokrecension och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Bokrecension

  1. habanero skriver:

    Så här lång tid tog det för mig innan jag hann läsa boken. Gjorde det under resan till Elfenbenskusten.
    Din recension är verkligen mitt i prick! Jag har också lite svårt att förhålla mig till den, vad tycker jag egentligen? Trots att det finns många känslor i novellerna, så lämnar de mig ändå oberörd på ett märkligt sätt. Det är , som du säger , kallt och emotionellt fattigt något underligt sätt. Men trots allt värt att läsa.
    Vill också rekommendera en bok, ifall du inte redan läst den. ”Morgon i Jenin” av Susan Albuhawa. En bit palestinsk historia. Berörde mig oerhört starkt, satt och sträckläste o grät floder .
    Goda tankar.
    habanero recently posted..Moves like Jagger…My Profile

    • Britta skriver:

      Har sett boken du rekommenderar, men inte köpt den. Har mycket ”måste läsa” nu på grund av studier. Men nu ska jag köpa boken och läsa den när tiden finns.

  2. habanero skriver:

    Hmm, även om du inte är helt positiv, så blir jag ändå nyfiken. Tänker på författarinnas egen bakgrund och dess påverkan på hur hon kanske uppfattar den senegalesiska kulturen eller samhället. Måste självklart läsa boken…

    • brittasblogg skriver:

      Jag tycker absolut du ska läsa den. Kanske får du en annan uppfattning än jag. Den har i vart fall fastnat i mina tankar, för jag upptäcker att jag ofta tänker på den, så något hade den att ge. Tänker att den beskriver ganska gott, den ena novellen, bitterheten när en del av ens ursprung blir sviket av sina egna, i det här fallet fadern och hans kultur. Eller faderns svek gör att hela kulturen uppfattas negativt. I den verkligheten lever ju många barn. Kanske har jag övertolkat. I Frankrike har hon ju fått stor uppskattning. Det ska bli roligt att höra vad du och Fatou tycker. Jag hoppas du skriver nått om vad du tyckte när du läst boken. Jag tycker det är roligt att höra andras uppfattning av något jag upplevt i det jag läst.

  3. Jag vill nog läsa boken även om jag redan nu misstänker att jag kommer irritera mig på ungefär samma saker som du gjort! :-)

    • brittasblogg skriver:

      Den ligger här hemma och väntar på dig. Jag har lånetid till den 1 september, så det finns tid. Trots allt är det något som rör i en bara genom att läsa om Senegal. Berätta för Mabou att jag lånat tre Harry Potter filmer med svenskt tal till han kommer. Kram

  4. Rosbarn skriver:

    Hej
    Tack för din fina kommentar hos mig.
    Tanken har slagit mig tidigare att ställa upp som jourhem eller fosterhem, men med mitt jobb som jag har så skulle det inte vara möjligt nu.
    Men något kommer jag nog hitta på framöver =)

    Må bäst varma hälsningar / M

    • brittasblogg skriver:

      Jag är säker på att du kommer att göra något bra av dina erfarenheter. Du är precis typen för det och har massor av inte bara erfarenheter utan också klokheten och kärleken som krävs. Jag ser verkligen framemot att veta hur ditt liv går vidare och vilka beslut du tar, så hoppas att du håller oss läsare underrättad. Lycka till. Massor av värme

  5. Britt-Inger skriver:

    Visst är de ljuvliga. Är du intresserad är fodervärd kanske lösningen =)) /Britt-Inger

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge