Man äger sin egen historia

Jag har haft anledning att fundera över det där med att dela sin livshistoria.  Det kan finnas många skäl till ett sådant beslut. Själv har jag gjort det i två sammanhang. Det ena är när jag berättat den för människor som har samma bakgrund som mig själv och det andra är i sammanhang där det finns yrkesfolk inom socialt arbete och/eller politiker.

Under den tid jag var aktiv i organisationen Slagfärdiga fick vi besked om att  när någon av oss  skulle föreläsa om sin erfarenhet och utsatthet av relationsvåld skulle Anna Källdén utforma ett manus. Det var också den arbetsmetod som användes i föreställningen i Oxelösund. Jag var en bland många som protesterade mot ett sådant sätt att arbeta. Och när jag gjorde mitt framträdande i Oxelösund ändrade jag också i manuset så det blev min historia på mitt sätt.

Jag är aktiv i DAA. I den organisationen använder vi oss ofta av att dela vår livshistoria. Där väljer var person som delar sin historia innehållet. Däremot finns det en uppdelning av vad historien ”lifen” och hur den ska vara strukturerad.

1. Hur det var under den tid jag levde i missbruk. Min missbrukshistoria, dess konsekvenser.

Detta för att andra som lever eller har levt med sin egen missbrukshistoria ska kunna identifiera sig. De kommer att känna igen sig i min historia och identifiera sig själv i min historia. Trots olikheter finns det många likheter. Själv får jag inte glömma vem jag är. Jag är en missbrukare om än en nykter sådan så är jag en missbrukare. Den dagen jag tar ett återfall är jag tillbaka i mitt missbruk. 

2 Andra delen av min life innehåller hur jag blev nykter.

Detta för att visa att det är möjligt. Man ger hopp. Det är inte så att jag talar om hur andra ska bli nykter, utan det är min väg. De har hört om mitt missbruk sett likheter, de känner igen sig. Nu säger jag att det finns en väg ut. De kan ta till sig vad de kan använda för sin nykterhet ” någon att ta rygg på”. Det visar på möjligheter.

3. Den tredje delen berättar hur mitt liv ser ut idag.

Det kan visa att jag inte bara är nykter utan att mitt liv idag är ett bra liv på många områden. Hur ser mitt tillfrisknande ut. Det ger hopp.

När jag använder min livshistoria för att prata med politiker/yrkesfolk använder jag mig av samma grundstenar.

1 Detta var mina svårigheter.

2 Det här var vad som hjälpte mig eller det här funkade inte alls

3 Så här ser mitt liv ut idag

Naturligtvis kan en livshistoria med ”rätt” upplägg hjälpa många i en svår kris/missbruk. Precis som yrkesfolk kan lära mycket av en ”som varit där” för att göra ett bättre arbete eller en politiker som genom att lyssna får mer kunskap för att ta beslut på bättre grunder.  Att använda sig av sin historia som utsatt för relationsvåld/övergrepp/medberoende har naturligtvis samma värde och kan hjälpa på samma sätt som när en missbrukare använder sin historia som ett hjälpmedel.

Viktigt är att vi alla äger vår egen historia. Ingen annan kan berätta min historia. Jag är övertygad om att livshistorier är ett bra verktyg när man vill stötta andra. Att hjälpa en utsatt genom att säga att jag varit där och jag lyckades gå vidare är något helt annat än att tala om för folk hur de ska leva/göra sig fria. Den som har varit där har viktiga kunskaper och erfarenheter. Att dela dem är viktigt.

På lördag ska jag berätta min life, i ett helt annat sammanhang. Det är alltid lite pirrigt, men jag gör det för att jag tror att jag har något att ge som kan hjälpa andra. Det är min historia berättad på mina villkor. Min historia skriver jag själv och det behövs inget manus.

Det här inlägget postades i 12-stegsprogrammet, debatt, missbruk, tankar, tillfrisknande, våld i nära relationer och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Man äger sin egen historia

  1. amanda anderson skriver:

    Det verkar vara en allmnän övertygelse att alla missbrukare verkligen vill bli fria från sitt drogbegär och åker in och ut på olika behandlingar där en del ”lyckas”, andra återfaller, etc. En annan allmän uppfattning är att ”missbrukare” langar, begår brott, misshandlar, mördar, you name it, för att finansiera sitt drogbehov. Och visst fan är det så. Men det finns alltid ett undantag som bekräftar regeln. En som inte vill sluta, som inte langar, stjäl eller skadar någon annan, betalar dyrt ur laglig inkomst och fungerar som ”vanligt” folk i samhället. Förutom ”brottet” att köpa det dyrt, inneha och använda för eget bruk. Antar att principen ”alla över en kam”är den gängse uppfattningen eftersom ingen annan ”tanke” finns. En” knarkare” är en” knarkare”. Punkt slut.

  2. Agape skriver:

    Våra livshistorier tillhör var och en av oss och kan inte följa någon annans ”manus”.Den som iinbillar sig något annat är rent befängd.Det är det som är så bra med ”Gemenskapen” oavsett vilken ”avdelning” man tillhör att individen möts av respekt.Olika vägar har vi gått och går men med samma mål – tillfrisknande och personlig utveckling.
    Tack för att du delar med dig av dina klokskaper.

    • brittasblogg skriver:

      Tack Birgitta. Det är sant många organisationer har massor att lära av gemenskapen, inte minst respekt för medlemmarna. Jag har min hemmagrupp i DAA, annars springer jag också på de andra ”avdelningarna” när det passar. Kram

  3. LiLo skriver:

    Jag har ju inte samma problelmatik, men tycker också det är viktigt att berätta, vad man gått igenom, vilka lösningar man hittat och att ge igenkännande till andra.

    Du är stark och duktig, och har en superfin dotter samt en härlig liten badkompis till barnbarn, synd att du arbetade, kram

  4. Karina Rexhall skriver:

    Jag håller med dig, 20 år som missbrukare och misshandlad av min man har satt sina spår… men jag har min historia, och ingen kan ändra den eller få mig att vara tyst om den… Även om Anna Källdén ville det.

    Jag utbildad behandlingsassistent/skötare och arbetar som det och en av mina saker som jag säger till de jag arbetar med är att – Jag kan inte få dig att sluta med ditt missbruk!! Jag kan stöta dig, jag kan vara vid din sida… men det finns inget jag kan säga eller göra som kommer att få dig att gå från ditt missbruk, det måste du klara av själv. Du måste framför allt ändra din självbild och sluta se dig själv som en missbrukare och börja se dig själv som den människa som du faktiskt är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge