Elfte september

Idag är det på dagen trettioåtta år sedan Pinochets styrkor sköt president Salvador Alliende. Efter det slaktades chilenska medborgare. Många flydde landet, andra blev senare funna i massgravar och ytterligare många blev aldrig funna. De bara försvann. Det är svårt att föreställa sig den smärta det måste innebära att förlora en nära anhörig utan att ha en kropp att begrava, ingen grav att gå till och mest av allt inte veta vad som har hänt. Finns det än idag ett litet hopp hos dessa anhöriga att just deras familjemedlem hann fly och lever gott i en annan del av världen. Går de fortfarande kvar med ett litet hopp att få ett livstecken eller åtminstone få klarhet i vad som hände.

Totalt dödades minst 3500 människor och 1500 människor är fortfarande saknade.  Mellan 300.000 till 400.000 chilenare utsattes för tortyr och förföljelse. Ett skräckvälde som höll i sig i 17 år.  Den militärmakt som utsatte sitt eget folk för denna förföljelse, tortyr och dödande har under senare år själva tvingats lämna Chile för att inte ställas inför rätta och straffas för sina förbrytelser. De har erbjudits politisk asyl i USA. Vilket inte deras landsmän erbjöds under juntans förföljelse 1973. Det känns hedrande att Sverige gav politisk asyl till chilenare under 70-talet.

Idag är det tio år sedan terroristattacken mot USA skedde. 2762 människor dog. En stor tragedi som fått hemska efterföljder. Inte minst för folket i Afghanistan där 100.000  människor fått sätta livet till. De allra flesta civila och oskyldiga till terrorattacken i USA.

Idag har SVT sänt heldagsprogram både från TV-studion i Stockholm och på plats i USA. Minnesdagen över den förfärliga händelsen uppmärksammas mer än andra politiska händelser med dödsoffer än vad jag kan minnas. Inte ens tsunamin i Tailand eller Estonia olyckan med så många fler svenskar som offer har fått denna mediauppmärksamhet vid de olika årsdagar som passerat.

Vad jag försöker säga är att olika tragedier och olika sorters våld mot olika folk och nationaliteter väger tyngre utifrån vem det drabbar. Det är absolut sån att det tragiska som hände i USA för tio år sedan har högre dignitet än det som drabbar andra nationer.

USA har i många och långa tider stött diktaturer och själva fört krig mot många nationer. En del av deras makt vilar definitivt på det förtryck de historiskt har utsatt andra för; indianer, slaveriet av svarta afrikaner, deras stöd till militärjuntor i Latinamerika, Vietnamn, stödet till Israel… Alla dessa offer får inga minnesdagar av svensk media eller hedras inte på annat sätt.

Jag tycker det är tragiskt det som skedde i USA, men jag tycker inte att den uppmärksamhet det får står i propotion till resten av världens händelser och politiska våld.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=en8yqVxuT-U&feature=related]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i debatt, politik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Elfte september

  1. Pingback: 70-tals nostalgi med Sjörövar-Jenny | Tonårsmorsa – Fatou

  2. habanero skriver:

    Det är verkligen så som du beskriver. Något annat som ofta får mig må illa, är när det hänt tex.någon stor katastrof någostans i världen, och många människor har förolyckats, så är media väldigt snabba med att tala om att inga svenskar är drabbade eller hur det nu råkar förhålla sig. Det blir lite: ” Än sen att 5000 personer har avlidit, de var iaf inte svenskar”.

  3. LiLo skriver:

    Det är märkligt och jag förstår hur du menar.
    Jag blev glatt överraskad över att TV4+ valde att visa den ganska USA kritiska filmen ”Bowling for Colombine” i söndags.

    Alla liv som spills är sorgligt, men vi ”förväntas” känna mer när det är liv i USA eller Västeuropa?

    Kram

  4. Pingback: Läs- och Lyssna och Titta-tips!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge