Att leva efter 45

Det börjar gå utför redan vid 45, skriver dagens DN. Allt utifrån en engelsk studie.

Vårt samhälle blir mer och mer åldersfixerat. Den yngre generationen lever som att evig ungdom är en möjlighet, men tro mig ungdom går över.

Jag tror att varje ålder har sin styrka, att säga att det går utför efter 45 känns på något sätt dömande. Däremot kan jag se att de förändras någongång där vid 45. Vi mognar, våra beslut tar lite längre tid eller är mer genomtänkta om man så vill.

Många har skapat sig en trygghet och har kanske blivit lite rädda för förändring. Andra har blivit friare, då barnen är vuxna och ekonomin är mer stabil. De använder den nya friheten till att just förändra sina livsmönster. De reser, vågar satsa på en ny yrkesbana, går ner i arbetstid…

Kanske har man äntligen börjat hitta vem man är och vågar visa vem man är. Det är inte längre så viktigt att bevisa att man duger. Det man tidigare måste  bekräfta för omgivningen bär man nu inom sig och känner en trygghet i det.

”Redan vid 45 års ålder börjar den kognitiva förmågan försämras, visar fransk och brittisk forskning….. kunde forskarna se att flera funktioner, som slutledningsförmåga, börjar försämras redan i 45-årsåldern. ”(citerad ur DN,s artikel 6/1 2012)

Jag tänker att väldigt många framstående människor, vetenskapsmän, författare, politiker…, är just över 45. Jag tror att de allra flesta nobelpristagare är över 45.

När jag ser på vårt samhälle känner jag att många jagar den yttre ungdomen, smink, kläder, skönhetsoperationer är inte bara medel för att skapa ”det perfekta utseendet” det används också för att försöka skapa föryngring. Om vi ser yngre ut så kan vi fortsätta att leva som den evigt unga. Desperation till en yttre föryngring känns nästan som en fördumning av den mogna människan.

I jakten på evig ungdom döms åldrandet ut. Ingen vill vara där, det blir nästan fult. I andra kulturer och också i vår egen historia finns en annan bild av åldrande. Där möts den äldste med respekt. Den har levt ett långt liv och bär med sig både kunskap och erfarenhet samlad från sitt liv. Den har med sig det de yngre bara har en aning om. Den gamles historia kan läggas till de yngres upptäckter. Ett samhälle/släkte utvecklas utifrån sin egen historia. Jag tycker det finns något stabilt i det.

Om vi bortser från det yttre åldrandet, så tror jag att vi kan utvecklas långt upp i åren genom att ta hand om vår kropp och ”motionera” vår hjärna så tror jag att vårt åldrande är mer en tillgång än en belastning.

”Att bli gammal är att föredra, om man tänker på alternativet”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, debatt, filosofiskt, tankar och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Att leva efter 45

  1. Pingback: Det går utför | Carina´s Tankar – Tankeboken

  2. elina skriver:

    När börjar livet? Vid befruktningen? När slutar förståndet? Kanske när man börjar lägga till ålder och orden gammal för alla över 35 i tidningsartiklar? Själv har jag haft flera bekanta som gjort sina bästa arbetsår mellan 70 -80 eller ändå till 104 år. Gubben bytte yrke efter 65 och en gång till vid 75. Själv hade jag ”glansperioden” på jobbet mellan 50 och 60. I Sverige finns åldersdiskriminering det är nog därför artikeln fick plats. Procentsatserna i studien var ju ganska små och erfarenhetens fördel räknades inte med.

  3. Ingrid EM skriver:

    Jo, det stämmer nog för många att livet börjar efter 40. Man är säkrare på sig själv då. Vet vem man är, vad man vill och vågar ta ansvar för det. Är inte längre den osäkra tonåring som knappt kan gå på muggen utan att bästisen följer med. Jag tänker ofta att det är så himla skönt att inte vara ung längre. Jag fyller 60 nästa sommar och har aldrig varit lyckligare än nu. Inte otåligare heller. Två år och åtta månader till skall jag jobba. Sedan kan jag be arbetsmarknaden hoppa och skita för den vill inte ha mig i alla fall. Grinden åkte ned redan 1992. Jo, jag jobbar förstås men långt under den kapacitet och kompetens jag har. När man blir äldre får man vara glad för de jobb man hittar. Som tur är finns det bemanningsföretag.

    Artikeln i DN var idiotisk men inte förvånande. Det kommer säkert fler. Någon gång i framtiden, kanske om 5-10 år eller så, anar jag att det kommer mera tankar i medierna om livets slut, eutanasi, hur länge människor vill leva egentligen osv. Gröten är het och katten tassar försiktigt runt den men den svalnar väl med tiden.

    • Britta skriver:

      Ja, det är härligt att kunna sätta värdet på sitt eget liv och låta den så kallade ”forskningen” leva kvar i sin egen värld.

  4. Pingback: Ytterligare en idiot till forskare « Pinglans Tankar – den ej politiskt korrekta bloggen

  5. LiLo skriver:

    Min man säger att livet BÖRJAR vid 45! Så olika kan det som sagt vara, när man har olika kulturer och inställning!

    Jag är drygt 50 och det jag njuter av är att jag mindre och mindre BRYR mig, styrka och självständighet har jag tillägnat mig under åren. Det rent kroppsliga förfallet borde jag förstås tagit tag i tidigare, men bättre sent än aldrig, nu jobbar jag på det!

    Ha det gott, kram

    • Britta skriver:

      Jag är helt enig. Det var delvis därför jag skrev inlägget. Jag har aldrig varit äldre än nu, snart 59 och jag har aldrig varit så nöjd med mig själv och livet som nu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge