12-stegsbehandling på Hinseberg.

1395427_10152072853491844_1421527322_nFörra veckan hade Malou som tema kvinnor i fängelse i sitt program Efter tio i TV4. Jag tycker att det varit intressant att följa programmet då just kvinnor inom kriminalvården är en bortglömd grupp. Dessutom är kvinnor med kriminalitet som bakgrund mer anonyma än till exempel män med samma bakgrund. Troligen är det så att det är svårare för kvinnor att kliva fram med sin historia då det ofta är förenat med stark skam och skuld. Många av kvinnorna har barn och i rädsla att barnen ska fara illa på grund av hennes historia väljer hon att tiga. Malous program skilde sig från den vanliga infallsvinkeln på kriminalitet genom att fokusera på kvinnan.

Jag blev illa berörd då det i ett av programmen hävdades att 12-stegsbehandling inte var möjlig inne på anstalt. Orsaken skulle vara att 12-stegsprogrammet bygger på ärlighet och öppenhet och det kan man inte vara i en 12-stegsgrupp på anstalt därför att kriminalvårdare sitter med. Att man till exempel inte skulle kunna säga att man tagit ett återfall för då straffade man ut sig ur behandlingen.

Mig veterligen har de allra flesta 12-stegsbehandlingshem konsekvenser, oftast utskrivning från behandlingen, när klienter tar återfall under pågående behandling, så där skiljer sig inte behandlingen på anstalt från behandling på behandlingshem. Det ligger i sakens natur att man kan inte vara aktiv i sitt drogande under tiden man går i behandling. Det handlar om mer än att vilja det handlar om vilken villighet man har att faktiskt genomföra behandlingen trots att den naturligtvis har sitt pris.

När det gäller grövre brott har all behandlingspersonal, även dem som inte tillhör kriminalvården, anmälningsskyldighet. Med andra ord även behandlingspersonal på behandlingshem är skyldig att bryta sin tystnadsplikt när en klient erkänner ett grövre brott. Den enda som har fullständig tystnadsplikt är präster.

935980_10152072853791844_1316658996_nNär jag själv gjorde min behandling på Hinsebergs 12-stegsavdelning blev vi upplysta om detta av vår terapeut och uppmanades att använda oss av fängelseprästen om det var något i den vägen vi ville prata om. Samma information som klienter får på de flesta behandlingshem. Dessutom hade vi alla tillfälle att få enskilda samtal med våra terapeuter där vi kunde prata om sådant vi tyckte var svårt att prata om i grupp.

När Ella i Malou´s program talar om 12-stegsprogrammet på anstalt antar jag att hon utgår från den på Hinseberg, eftersom det är den enda kvinnoanstalt som har 12-stegsbehandling. Jag vill därför berätta om mina erfarenheter från den behandlingen som faktiskt helt går emot Ellas påståenden. Jag antar att det hon pratar om är felsökningar och misstänksamhet ute på normalavdelningarna utan egen erfarenhet hur det faktiskt fungerar på 12-stegsavdelningen.

Jag satt i många grupper på Hinseberg där kriminalvårdspersonal var med och inte vid ett enda tillfälle missbrukades eller läcktes samtal som fördes inom gruppen. Jag har en bestämd känsla av att personalen höll strikt på den tystnad som utlovades i gruppen ”att det som sägs i gruppen stannar bland oss i gruppen.” Det är klart att jag inte vet vad personalen samtalade med varandra om, men jag hörde aldrig gliringar eller ens antydningar att folk som inte varit med i gruppen var informerad om vad vi sagt. Viktigt är också att under mina 17 månader i 12-stegsbehandlingen på Hinseberg har jag ingen upplevelse att någon straffades för vad de sagt i gruppen. Däremot blev mycket riktigt en grupp utskriven ur behandlingen och fick återgå till normalavdelningar på grund av att de hade druckit mäsk. Helt okej för oss andra som ville vara nykter eller för oss som fortfarande inte var trygga i vår nykterhet och därför behövde slippa alkohol och/eller droger på avdelningen. Det är helt förenligt med den första traditionen i 12-stegs gemenskapen:

1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen inom AA.

DSC_4168 - kopiaAv oss som gick på behandlingen var vi många som idag lever ett fritt liv från både droger och kriminalitet. Jag skulle vilja påstå att det är en hög rehabiliteringsprocent utan att ha en exakt siffra. Idag har vi bildat en Facebookgrupp och där är vi många som lever ett tillfrisknande liv. På 12-stegsmöten jag går på möter jag många kvinnor som just började sitt nyktra liv på Hinsebergs 12-stegsavdelning. Vi är inte bara nyktra och drogfria, vi har ett helt fungerande liv med bostad, arbete, relationer och många av oss hjälper idag andra i deras strävan till ett nyktert liv.

Utifrån det tycker jag att det är väl magstarkt att gå ut med att 12-stegsbehandling inte fungerar i fängelse då vi är så många som bevisligen har ett nyktert liv efter 12-stegsbehandling i fängelse.

Ibland kan jag uppleva att det är lättare att konstruera problem runtomkring istället för att titta på oss själva och arbeta på vår egen förändring. Definitivt känns den problematik som skapades kring 12-stegsbehandling i fängelse i Malou´s program mer konstruerade än överensstämmande med verkligheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i 12-stegsprogrammet, debatt, kriminalvård, missbruk, tillfrisknande och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till 12-stegsbehandling på Hinseberg.

  1. Maria Ericsdotter skriver:

    Hej! Har inte sett denna tråd förrän nu och blev omedelbart mycket engagerad i det som skrivits här ovanför för att jag är en av de ”plitar” som har jobbat på Slottet (Hinseberg). Jag kommer i det jag skriver här utgå enbart ifrån mina erfarenheter från Hinseberg.
    Det finns en vits och tanke med att personal sitter med i grupperna sedan några år tillbaka, som inte har med säkerheten att göra, utan med behandlingen. Vi som jobbade där då var mycket engagerade i 12-steg och processerna. Det är en sak att sitta i grupp och dela med sig av sitt liv, och en annan när man kommer ut på avdelningen igen. Man kan må dåligt och behöva prata av sig även på avdelningen och då fanns vi bl a.
    De av oss som satt med i grupperna var fast anställda, hade gått 12-stegsintroduktionskursen och ville framför allt själva. Ingen annan fick vara med som var vikarie eller nyanställd. Som personal var vi också med och delade, gav speglingar osv. Jag kan inte minnas EN ENDA GÅNG då en klient inte ville att jag (eller någon annan av oss i arb gruppen) INTE skulle sitta med. Klienterna la t o m sina redovisningar/hemuppgifter/steg så att vi som var kontaktmän kunde vara med. Det var viktigt och en del i processen. Som personal kunde vi dessutom hjälpa till på avdelningen med hemuppgifter, stödja kvinnorna i deras processer och vara med hela vägen från tidig morgon med morgonmöte och fram till kvällsmöte inlåsning. Det blev en röd tråd hela vägen.
    Dessa 6 år slottet för min del har varit oerhört värdefulla för mig och jag har lärt mig otroligt mycket om drog- alkohol- misshandel- prostitution- hemlöshet- utsatthet- våldtäkter- barn- incest- ätstörningar- rasism- etc. Vi som jobbade där ville väl och så tror jag det är fortfarande. Drogterapeuterna ville ha med oss i grupp, vi var extra ögon och öron i behandlingen. Vi satt inte med som poliser/plitar eller säk-personer.
    Idag jobbar jag fortfarande kvar inom Kriminalvården som programledare i en mansanstalt. Men jag kommer aldrig att glömma åren på Slottet, de viktigaste och mest lärorika åren i mitt liv. Önskar alla lycka till i den fortsatta nykterheten på alla sätt! Kram!

  2. Jeanette Berglund skriver:

    Hej, är terapeut på Slottet sen 2006. Har fått till mig teaktioner på ett program jag själv ej sett, men läst och nu sett klipp från. Det känns jättetrist och orättvist då jag vet att det som sker i grupperna och på behandlingen verkligen fungerar och bidrar till många underbara kvinnors vändning i livet. ❤ Att behandlingen fungerar finns det geom åren tydliga bevis för, nykterhet och drogfrihet talar sitt tydliga språk. Sen är det ju såklart inte den enda vägen. ALLA som vill får information. Fick aldrig något meddelande från dig Janna att du var intresserad av information. Synd, eftersom det kunde bidragit till mer kunskap. Vänligen Jeanette

  3. Katarina Frimodig skriver:

    Jag har arbetat som alkohol- och drogterapeut i 10 år på Hinseberg, sedan 2 år tillbaka arbetar med utbildning, programutveckling och kvalitetssäkring av 12-stegsbehandling. Under min tid på Hinseberg förde jag en egen statistik som byggde på min eller kriminalvårdares personliga kontakt med kvinnorna som visade att drygt 40 % var drogfria 1 år eller mer efter frigivning. En av de starka drivkrafterna för mig att arbeta med 12-stegsbehandling i anstalt är just det att det fungerar och kunskapen om hur det har förändrat kvinnors liv. Som en motvikt till ovanstående finns deras erfarenhet. Jag menar inte att 12-steg är för alla, men att det fungerar för dem som vill ha behandlingen och ett drogfritt alternativ. Jag respekterar andras erfarenhet men inte sättet att nedvärdera de kvinnor som av olika anledningar sökt sig till Slottet och funnit drogfrihet och ett värdigt liv. Det handlar om liv och död. Tacksam och stolt över att ha fått chansen att dela den resan med kvinnorna på Slottet.

    • Britta skriver:

      Hej Katarina och Åsa.

      Bara av att se era namn väcker så många goda minnen i mig och från tiden på Slottet. Jag är också så oerhört tacksam att fått dela resan med er och andra kvinnor som fanns där under min behandling på Slottet. Det har gett mig ett liv värt att levas.

  4. Åsa Åkerberg skriver:

    hej Britta Hoppas allt är bra med dig o min personliga åsikt om denna blogg tycker jag är ascoolt,för jag har alltid uppfattat dig som en stark kvinna som står upp för sig och säger vad du tycker o tänker.För mig var den tiden väldigt betydelsefull och lärde mig mycket och som verkligen fastnade.Sen får folk tycka vad dom vill om 12-stegs behandling på anstalt men är man mottaglig och ärligt motiverad och ger det en chans ,då funkar det garanterat,(baserat givetvis på att själv har varit där för 4år sen) Jag önskar dig all lycka i framtiden,många kramar från åsa

  5. Pingback: Från missbruk till drogfri | Brittas.se

  6. JANNA MALM skriver:

    Hej Britta!

    Grattis till ditt drogfria liv och jag hoppas att det håller i sig. Så nu till min poäng med detta inlägg. DRIVER DU?

    Jag antar att du inte var medveten om den mäsk som de intagna som blev utskriva gjort, för vad hade du gjort då? Pratade ni om det i gruppen? Innan eller efter? Eller tror du att de intagna som gjorde mäsken tog det under ”enskilda samtal”, eller biktade sig för prästen? Oavsett vad eller vilket så är en utskrivning från ett vanligt behandlingshem inte något man kan dra jämförelse med om man sitter frihetsberövad, eller vad säger du själv även fast det var ett tag sen du satt? Du riskerar inte bara dina villkor, permissioner, nära & käras besvikelse, INTIK, postförsändelser och GUD VET VAD det är för ”extra tillhörigheter” du som behandlingsklient har, du riskerar att dribbla med din FRIHET. Det är väl så självklart och svart på vitt att man inte sitter i en grupp med en plit och berättar innifrån och ut om varenda tanke och känsla, speglar hit och dit. Jag tillhör den yngre generationen Britta och jag kan säga som så att 98% av de tjejer jag känner som satt sin fot på slottet har gjort det av följande anledningar:

    1. Bättre villkor, jobbar på en utsluss eller att ta sig från Hinseberg, håller käften i nått år och lättar därifrån.
    2. Bortgjorda fittor som söker sig dit för att de inte är välkomna på normalavdelningar, de vet att på Slottet så skiter alla i vilket och alla är där av egna anledningar, man räknar med att det är okej, alla kniper käft ändå.

    Så från ung till gammal, saker och ting är inte som förr, idag söker man sig till slottet av en anledning, och den är inte att man tror att dom ska kunna hjälpa en. För hur ska man få hjälp när man inte kan vara ärlig?

    • Britta skriver:

      Hej Janna, nu är det inte så länge sen jag lämnade Slottet, inte mer än fem år och världen snurrar inte i 180 grader på den tiden. Hur kom mäsken fram, ja en av kvinnorna som deltagit valde att prata för att rädda sin nykterhet. Det kostar på att välja ett nyktert liv eller att vara kvar i den gamla skiten. Under de 17 månader jag satt där vet jag ingen som behövde fly till Slottet för att de inte var välkomna på normalavdelningarna. Det underliga är att man pratar om ärlighet som något som finns på normalavdelningarna. De flesta som varit ute i missbruksmiljön vet att där saknas både ärlighet och vänskap.

      Jag går inte in på den smutskastning som finns runt Slottet. Tror mest att det är en friskhet i valet att välja Slottet som kan ses som ett hot för dem som inte har villigheten att göra något bättre av sitt liv. För mig räcker det att jag och många av mina vänner började ett tillfrisknande där som gör att vi idag har ett gott liv.
      Tycker det är trist att du använder kvinnliga könsorgan för att förringa Slottet. Det säger mer om dig än om Slottet.

      • JANNA MALM skriver:

        Jaha Britta, du ska veta att saker och ting inte är som förr då. Och för att poängtera så ska du veta att flertal av oss som inte satt sin fot på Slottet av olika anledningar idag faktiskt har ett nyktert, ärligt, drogfritt liv ändå. Och det har inte ”kostat på” och jag har inte suttit och rappat i mig själv eller någon annan heller på vägen, jag har behållt mina värderingar och min moral framförallt. Och kanske inte det snurrar i 180 som du skrev, men det snurrar runt i en jävla fart ändå. MEN jag vet kvinnor som rekommenderar Slottet för att det är som en semester, det är lungt och tyst och en annan gemenskap. Har flertal gånger hört att det inte ens liknar ett fängelse på Slottet pga alla ”tillhörigheter” som man inte har på nor normalavdelningarna. ALDRIG har någon påstått att det är BRA BEHANDLING. Men har det vart det för vissa kvinnor så är jag bara glad för er, men jag delar Ellas åsikt angående behandlingen inom kriminalvården, den lyser med sin frånvaro. Varför jag inte vart på Slottet är pga medicinering, det är ju inte tillåtet där. Annars hade jag gett det en chans, varför inte? Men jag kom inte ens på ett infomöte.

        • Britta skriver:

          Nu gick jag min egen behandling på Slottet för 5 år sedan, men kommer tillbaka för att dela min life där, senast i juni i år. Jag upplevde inte de negativa förändringar du påstår. Dessutom träffar jag kvinnor på möten som har sin vårdvistelse här i Stockholm och de som varit på Slottet har bara gott att säga om behandlingen där. Det jag säger är att det är väldigt många från Slottet som är nymuck som också tycker att de har Slottet att tacka för de liv de har idag. För att inte prata om alla vi som har lång tid av nykterhet och tacksamt vet att vårt tillfrisknande började på Slottet.
          Det är mycket märkligt att du och Ella tycker att det är så viktigt att döma ut behandlingen på Slottet när de flesta av oss som genomfört den vet hur hög kvalité behandlingen har där.
          Jag möte en kvinna på ett DAA-möte här om dagen. Hon sa något som värmde gott. ”Det finns två kategorier här på möten som man märker att de verkligen har ett gott nyktert liv, sa hon. Den ena gruppen är killarna som fått sin behandling på Hatten och så är det ni kvinnor som fått behandling på Slottet.” Det säger nått när någon helt utomstående ser den kärlek och styrka vi har fått med oss. Och en annan viktig sak när man går på möten i Stockholm kan jag tala om att en stor grupp av kvinnorna där kommer från Slottet. Vi med längre tid tar väl hand om de nya som kommer därifrån, en omsorg och kärlek för varandra som vi också fick med oss därifrån.

          Varför är det så viktigt för dig att göra ner en fungerande verksamhet? Måste du ”bevisa” att allt som kommer från kriminalvården är värdelöst? Är det så viktigt att du har svårt att ta till dig verkligheten? Din kritik ligger på en nivå som kan jämföras med en filmkritiker som nedvärderar en film han aldrig sett. Med andra ord den kritik du ger behandlingen på Slottet handlar mer om dig än det du kritiserar.

          • Ella Carlquist skriver:

            Hej!
            Efter att ha läst ditt inlägg och den efterföljande diskussionen, så kan jag inte låta bli att kommentera. Jag vet inte hur det jag sa, kan tolkas som ett sätt att försöka bevisa brister hos Slottets verksamhet eftersom jag inte ens nämner Slottet. För mig verkar det snarare som att du är så mån om att försvara Slottet, att du inte ens hör vad jag säger i den där intervjun. Jag grundar alla mina påståenden på egna erfarenheter och därför faller det på sin egen orimlighet att jag skulle uttala mig om ett ställe jag inte ens varit på i en direktsänd teveintervju. Det jag däremot hävdar om Kriminalvårdens programverksamhet, är att den undermineras i deras ständiga kamp för denna ständiga ”ordning och säkerhet” som de motiverar alla sina mindre lyckade beslut med. Jag har vid 2 olika tillfällen gått i 12-stegs programmet nere på anstalten Ystad, först 2009 när de gamla rutinerna fungerade och sedan lite senare när de plötsligt fann det nödvändigt att ha med plitar i gruppen. Detta var alltså inte nödvändigt första gången och det fungerade jättebra. Vi var en bra, trygg grupp där vi kunde jobba med oss själva utan att behöva tänka på vad vi sa och vilka vi lämnade ut i våra delningar. I början av 2011 fanns det bara en introduktion till 12-stegsprogrammet på anstalten, men jag gick den i brist på annat och för att terapeuten var duktig och jag hade förtroende för henne. Under våren kom de nya rutinerna som krävde att det skulle vara en plit medverkande och detta togs naturligtvis emot med enorm misstanke av samtliga deltagare i gruppen. Det gick snabbt utför. Ganska snart var det inte alls samma förtroendefulla stämning, kärlek och respekt kvar i våran lilla grupp och det blev inte bättre när nya deltagare kom till med enda syfte att manipulera sig till bättre villkor genom att säga ”rätt saker” i gruppen. Det blev som vilket annat program som helst inom Kriminalvården, folk gjorde som de blev tillsagda och sa de saker de trodde var lämpliga. Själv tappade jag helt tron på den behandlingsformen i den miljön, trots mitt stora förtroende både för terapeut och program och mitt stora och kritiska behov av behandling. Detta är vad jag pratar om i intervjun och jag har svårt att förstå hur du kan skriva att det skulle vara ”magstarkt” och att jag tycker att det är ”viktigt att döma ut behandlingen på Slottet”. Att Slottet med deras behandlingsmodell har funkat för dig är jättebra och jag är den första att gratulera när Kriminalvården faktiskt lyckas med någon. Men att döma ut mina erfarenheter, eller för den delen Janna Malms erfarenheter från samma Kriminalvård, det kan jag uppleva som synnerligen ”magstarkt”. I mitt och många andras fall, så var Slottet aldrig aktuellt eftersom min kriminalitet var av den graden att jag inte vågade riskera att vara helt uppriktig. Att jag var klar med min egen medverkan i den världen betyder inte att jag var villig att riskera min gamla vänners frihet. Att sitta och censurera min delningar och mina känslor fanns inte heller som en möjlighet eftersom jag befarade att det skulle kunna skada min själsliga utveckling att sitta och vara oärlig. Jag har både familj och nära vänner som både har varit tidigare och just nu befinner sig på Slottet. Alltså är jag inte helt omedveten om hur det funkar däruppe, men jag väljer att hålla mig till mina egna erfarenheter när jag uttalar mig om saker – särskilt när jag gör det i ett offentligt forum. Jag tycker att det är jättebra om det funkar för de kvinnorna som du skriver om. Men vi andra då? Har vi ingen rätt till behandling och ett bättre mående, bara för att vi inte har de möjligheter att prata öppet som t.ex. du tycks ha haft? Är det fel att kräva att Kriminalvården gör sitt jobb lite bättre än de gör i nuläget, med tanke på hur återfallssiffrorna ser ut? Vet du om att det är en återfallsstatistik på 40% inom 3 år utslaget på alla anstalter – 80% om man tittar på de med högre säkerhetsklass? Och för att ställa en motfråga till den fråga du ställer till Janna Malm här ovanför; Varför är det så viktigt för dig att försvara Slottet, så att du t.o.m. gör det när Slottet inte ens har blivit angripet? Borde det inte vara viktigt för dig, som säger dig vilja hjälpa folk med problem, att arbeta för att ALLA faktiskt får den vård dom behöver, istället för att försvara den vård du själv har fått?

          • Britta skriver:

            Hej Ella.

            Ingenstans i intervjun hos Malou nämner du att ditt förkastande av 12-steg inom kriminalvården skulle gälla Ystad. Du är väldigt generell när du säger ”att 12-stegs program inom anstalter är fullständigt sabbat”. Det får i varje fall inte mig att tolka det som om det härrör från dina egna erfarenheter från Ystad. Faktiskt är det nu som det första gången presenteras som det.

            Jag kunde ha skrivit allmänt om tolvstegsprogram som jag har hört fungera även på manliga anstalter, men valde att skriva från Hinseberg, Slottet, eftersom det är därifrån jag har mina egna erfarenheter och därför att hela veckan under vår intervju hos Malou just hade som mål att belysa kvinnor i anstalt.

            Janna Malm däremot är väldigt specifik i sina exempel från Slottet och vad som sägs om Slottet på normalavdelningarna i sin kritik. Vilket ju innebär att debatten med henne specifikt handlar om mina erfarenheter från just Slottet och hennes avsaknad av detsamma.

            En sak som förvånar mig är dina återkommande åsikter, både i Efter tio och i ovanstående kommentar, att man inte kan vara ärlig i kriminalvårdens 12-stegs program. Du nämner din tidigare kriminalitet som ett hinder. Att du genom din ärlighet skulle kunna drabba dig själv och andra för ytterligare konsekvenser. Så är det även när du går behandling utanför anstalt. Om du medger grövre kriminalitet är terapeuter, även på behandlingshem, skyldiga att göra anmälan om detta. Detta brukar terapeuter upplysa om även de på Hinseberg ger den upplysningen vilket jag tar upp i mitt inlägg ovan. Hur det var i Ystad vet jag inte men jag vet att om du ”erkänt” grövre kriminalitet för terapeuten där skulle hon vara skyldig att anmäla det, även om ingen kriminalvårdare fanns närvarande. Och låt mig understryka precis som vilken annan terapeut är skyldig att göra även utanför anstalt.

            Dina brott skiljer sig inte så mycket från mitt brott eller för vad många andra fångar som sonade på Slottet satt för. Jag satt också för narkotikabrott. Det fanns brott jag inte kunde tala öppet om och medbrottslingar som inte kunde tala om. Jag kunde tala generellt om just den delen utan att skada mig själv eller andra, men absolut inte specifikt. Hade jag haft specifika behov att prata om mina brott och medbrottslingar kunde jag ha pratat med någon av prästerna som finns på Hinseberg. De är faktiskt de enda både innanför och utanför murarna som har total tystnadsplikt, vilket innefattar bekännelser av grov brottsverksamhet.

            Vad jag vet så har ingen på Slottet gjort bekännelser runt sin och/eller andras kriminalitet så att det fått konsekvenser med rättslig påföljd. Jag känner heller inte till att det skett på annan anstalt. Det är möjligt att det finns sådana fall. Jag vet ett fall från ett behandlingshem i Uppsala där en kvinna gjorde sådana kriminella bekännelser att det fick konsekvenser för henne och hennes make. Vad jag vet om den händelsen är att terapeuten försökte ”stoppa” henne med att förklara att hon sa saker som juridiskt skulle tvinga honom att bryta sin tystnadsplikt, men hon valde att fortsätta och det fick alltså rättsliga konsekvenser för henne och maken.

            Vad som får mig att försvara 12-stegs behandling på anstalt generellt och Slottet i synnerhet är helt uppenbart att det fungerar för så många. Att det fungerar är det som hjälper människor. Kriminalvården har som du beskriver ett antal motivationsprogram av vilka jag deltagit i flera och de fungerar dåligt skulle jag vilja påstå, även som motivationsprogram. Kriminalvården har en som du säger extremt hög återfallsstatistik. Om man tittar på intagna med missbruk är den till och med högre än de siffror du uppger. Det blir då viktigt att skilja ut den behandling som faktiskt fungerar. För de kvinnor som gått igenom behandling på Slottet ser nämligen återfallsstatistiken betydligt bättre ut, detta gäller också statistiken för män som gått igenom 12-stegsbehandling på anstalt. Det finns mycket att kritisera kriminalvården för men det är viktigt att inte kasta ut barnet med badvattnet.

            I ett av mina senare blogginlägg recenserar jag en film av och med Russell Brand; Från missbruk till drogfrihet. Det intressanta med den är att det visar sig att 12-stegsbehandling också fungerar bra i engelska fängelser med överraskande goda resultat.

  7. Tamara Baltzar skriver:

    jo du Britta jag tycker att de du skrev var så sant och bra skrivet kram .vännen

  8. Tamara Baltzar skriver:

    slottet är bästa som hänt mig

    • Britta skriver:

      Tack Tamara. Ja, Slottet är det bästa som hänt mig också, en uppfattning jag tror vi delar med många kvinnor som fick sin behandling där. Kram

  9. Katarina Hassel skriver:

    Spännande inlägg och grattis till dig och de dina för ett nyhtert liv! Undrar vad Facebookgruppen heter?

    • Britta skriver:

      Tack Katarina. Facebooksgruppen är en sluten grupp, där bara vi som gått igenom behandlingen på Slottet kan vara med. Skälet ar att det finns många som vill och behöver få vara anonyma.

  10. trollet skriver:

    Vilken strong blogg!! Återkommer med garanti!
    trollet recently posted..Mot skolanMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge