Sorgebearbetning

Torr grenUnder våren och sommaren gick jag och två andra modiga kvinnor i en grupp för sorgebearbetning.

Det kan ju låta helt tungt och vem vill egentligen dra upp gamla sorger, kan man ju tänka. Men under de sista åren har jag lärt mig att allt det som tynger oss ska tas upp på ytan och det finns mycket helande i att bearbeta sina ”defekter” i grupp.

Svenska Institutet för Sorgebearbetning har hämtat en metod från USA utvecklad för att vi ska bearbeta sorger vi av en eller annan anledning inte har arbetat oss igenom.

(bild från fotoakuten)

Det svåra är ofta det enkla, så också i det här fallet. Det kan kännas svårt att börja nysta i sina gamla sorger. Det väcker upp rädslor och ofta har i vart fall jag tryckt tillbaka känslor för att slippa känna på dem. Rädslan för att känslan, eller som i det här fallet att sorgen  ska vara så överväldigande att jag inte orkar bära den. Det är som att tro att släpper jag fram tårarna nu tar de aldrig slut. Logiken i sorgebearbetningsmetoden var mycket enkel och lätt att följa. Det var en steg för steg metod där jag själv fick ta ansvar för att våga känna, dela och även gråta över den sorg jag valde att bearbeta. Att det fanns en logik gjorde det lätt att känna tillit till programmet. Det gav hopp och mod att genomföra det.

Programmet gav inte bara bearbetning av en specifik sorg utan en verktygslåda för att bearbeta andra sorger och förluster i mitt liv. Det är naturligtvis både tryggt och användbart.

Det är förvånande utifrån ämnet sorg hur mycket skratt det har funnits i vår lilla grupp. Vi har kommit nära varandra, stöttat varandra och varit så öppna man bara kan bli om man vågar ta och ge. Att inte värdera och jämföra utan att lyssna och få känna att någon lyssnar. Ur en sån gemenskap föds närhet och förtroende och där blir det också lätt att både skratta  och gråta.

Min sorgebearbetningsgrupp upplöstes för drygt en månad sedan, då vi helt enkelt hade genomfört den bearbetning vi kom dit för och dessutom lärt oss en metod vi kan använda i framtiden.

lövhögVi kom varandra så nära  att vi beslöt att fortsätta att träffas ungefär en gång i månaden. Ikväll hade vi vår första efterträff. Det var ett fantastiskt möte. Ni vet när man har blivit så nära en annan människa att man bara tar vid där vi slutade. Allvaret fanns där, ett djupt intresse för hur var och en av oss gått vidare och det där förlösande skrattet klingade.

”Lycka och sorg sover i samma säng”, är strofen i en dikt jag en gång läst. Ikväll när jag lämnade värmen av vår gemenskap kändes det alldeles riktigt. Det slår mig hur rikt livet blir när man vågar möta det på livets villkor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, andlighet, känslor och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sorgebearbetning

  1. Fatou skriver:

    Så vacker du får sorgen att se ut! :-) <3
    Fatou recently posted..Bara såMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge