Våga prata

1383052_10152069841736844_2078802647_nIdag hade jag  förmånen att få delta i ett seminarium om sexuellt våld. Seminariet började med att vi såg filmen Våga minnas.

En känslomässigt stark film som väl beskriver Eva Cederstams reaktion efter en våldtäkt och även hur omgivningen reagerar, eller i vissa fall möjligen brist på reaktion. Eva gör filmen 25 år efter det att hon utsattes för våldtäkten. I inledningsskedet finns nästan inget minne av det som följde i våldtäktens spår. Ljuden från våldtäkten var ett klart minne men allt runt omkring var oklart. Sakta under filmens arbete växer minnen fram. Hon talar öppet om sina känslor och vilka konsekvenser våldtäkten inneburit för henne. Jag är full av beundran med vilket mod hon möter sina nära i sin och deras beskrivning av våldtäktens konsekvenser. Trots filmens allvar och tunga ämne finns där både humor och värme.

Mest av allt blir jag glad över hur Eva pratar om sitt liv som ett rikt och kärleksfullt liv. Våldtäkten har skadat henne och i viss mån begränsat hennes liv. Men hon vägrar att stanna kvar i en offerroll och leva som en stackare. Hon vägrar att finna sig i att människor lutar huvudet på sned och ser på henne med gråtmild blick.

Jag ser framemot Eva Cederstams uppföljande dokumentärfilm, som går under arbetsnamnet Våga lyssna. Att våga lyssna på förövaren och vad som driver honom. Vågar vi inte lyssna och förstå förövarens drivkraft så kommer sexuellt våld att bestå som ett problem. Trafiken har nollversion borde då inte våldtäkter sträva efter en nollversion. För att nå nollversion måste vi förstå och agera utifrån problemets kärna nämligen förövarna.

1385316_10152069169796844_367869672_nNästa inslag stod Mats Gehlin för, en kriminalinspektör som arbetade med våldsutsatta kvinnor men även förövarna. Han berättade hur en våldtäktsutredning växte fram, om juridikens krav på kalla fakta och vikten av att bemöta de utsatta med respekt. Han förklarade alltid juridikens behov av svar på de känsliga frågor han måste ställa och  som ofta upplevdes som provocerande av den utsatte.

Susanne Larsdotter gav klarheter i sin föreläsning om vad som är sexuellt våld. Hon var kunnig i sitt ämne och hade en bred kunskap i det hon talade om. En fantastisk föreläsare med stort kunnande.

Dagen i dag var en lärorik dag med mycket känslor men också en starkt förmedlad känsla om förmågan att gå vidare. Grunden för att gå vidare är att våga prata om det smärtsamma som hänt oss, men också anhöriga som bör släppa på den ”tysta hänsynen” och istället ger sitt stöd genom att våga prata. För den professionella hjälparen gäller samma, att våga prata om sexuella övergrepp och att lyssna in vad våra klienter/patienter har för behov av att prata. Våra egna moraluppfattningar och eventuella tillkortakommanden får aldrig bli en vägg mellan oss och klientens/patientens behov att prata. Att prata är en förutsättning för att läka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det här inlägget postades i Allmänt, debatt, känslor, våld i nära relationer och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

CommentLuv badge