Det finns dagar då jag kan känna en stor längtan till Norrbotten där jag är uppväxt. Det är ingen särskild sak jag längtar till utan en sån där diffus längtan till något som en gång var en del av mig.
Naturen och klimatet. Jag tillhör de där som tycker bra om vintrar, snörika och det får gärna bita lite i kinderna.
Det har funnits tider då jag vandrat i fjällen. Bäst är hösten med alla sina färger och i september behöver man inte längre slåss mot mygg och knott. Jag vet att mina knän inte längre klarar de där fjällvandringarna från stuga till stuga i flera dagar. Lunch och kaffe kokade på primuskök. Vatten hämtad från en porlande fjällbäck. Väl framme i stugan, svettig efter dagens vandring tvåla in sig i fjällvattnet intill stuga. När kroppen är tvålad måste man doppa sig i det kalla kalla vattnet, en gång och två gånger dopp i kalla vattnet. Klär sig i träningsoverallen, snabbt man fryser och så springer man in till fjällstugans värme. Elden från vedspisen knastrar, värmer och det luktar gott av veden. Finns det bättre än att vara ren och lite nedkyld att då få sätta sig framför spisens värme. Har man tur så kokar kaffepannan på vedspisen. Nykokt kaffe luktar ljuvligt. Fjällvandring det är balsam för själen. Förresten vem har sagt att inte jag med lite träning fortfarande kan göra dagsturer på fjället. Längtan finns där och i längtan finns en stark kraft.
Fjällvandring är en del av längtan, men det finns något annat, nått som en gång var delar i mitt liv. Det finns en saknad som jag inte alltid kan förstå och ännu mindre förklara.
Jag har barn och barnbarn i Stockholm och jag kommer aldrig flytta så långt bort från dem som en flytt till Norrbotten skulle innebära. Tveksamt är om jag skulle trivas efter alla dessa år. Det finns ett liv här som jag har levt mycket längre än den tid jag levde i Norrbotten. Nej min längtan är bara en diffus känsla av något jag en gång ägde. Ett annat liv.
Mitt liv idag är gott. Att bo nära barn och barnbarn är ovärderligt, faktiskt väger det tyngre än det mesta. Storstaden har också sina fördelar, sin egen puls och längtan.
Läs även andra bloggares åsikter om känslor, längtan, Norrbotten, Sudok, fjällvandring, Stockholm
Lyssna på Euskefeurats låt ”Det är hit man kommer när man kommer hem” Otroligt fin text som handlar om längtan hit upp till Norrbotten.
Bra förslag den ska jag lyssna på och lägga upp på Facebook