- Nej, säger han vad kan jag göra för dig?

Jag tar sats och försöker på nytt berätta om mina smärtor. Han avbryter; vad vill du att jag ska göra?

Jag blir lite ställd. Förstår inte riktigt vad han menar.

- Kanske du kan skriva en remiss till magnetröntgen.

- Visst säger han och knappar på datorn. Tack, säger han och tittar uppfodrande på dörren ut.

- Skickar ni en kallelse till mig när röntgensvaret kommer, frågar jag.

-Nej, då har jag slutat och jobbar inte här längre.

-Okej, men skickar någon annan en återbesökstid efter röntgen till mig.

-Skulle inte tro det. Vi vet ju inte när du får tid på röntgen, säger han och börjar demonstrativt att se djupare in i datorn. När jag ändå sitter kvar reser han sig säger tack och går mot dörren.

Märkligt läkarbesök. Han ville inte ens höra vad som var problemet, ännu mindre undersökte han mitt knä. Han ville inte ens titta på knät.

När jag går hem tänker jag på vad som jag skulle ha sagt och gjort. Jag borde ha sagt på hans fråga vad han kunde göra för mig. ”Undersök mitt knä, ge mig en diagnos om du inte kan det så remittera mig vidare så jag får en diagnos.  Jag vill att du vid eventuella remisser följer upp de svaren och ger mig klarhet utifrån de undersökningar som blir gjorda. Utifrån diagnosen vill jag ha behandling.”

Borde inte han som läkare ha den arbetsrutinen eller har Carema ett arbetssätt som jag inte förstår. Skulle gärna veta hur de tänker? Själv går jag till magnetröntgen och byter samtidigt läkare till någon utanför Carema. Mitt förtroende har de inte. Synd i det första att jag slösat pengar på det här besöket.

Läs även andra bloggares åsikter om Carema, sjukvård, läkaretik, privatisering av vårdcentraler, vårdrutiner, diagnos, behandling,

Under en period av mitt liv bestämde jag mig för att äta sunt och aldrig mer banta, måttet var rågat. Då gick jag faktiskt ner 11 kilo utan att vara upptagen med att minska i vikt. Tyvärr dök det väl upp en för mig ny okänd metod och jag hakade på i hopp om att påskynda processen.

Med andra ord jag vet vad sund kosthållning innebär men lockas ändå gång på gång in i dessa dieter mer eller mindre hälsofarliga.

Jag tror att det är vår dröm om perfektionism som får mig och många andra människor att  gå in i dessa hysteriska bantningsmetoder. Vi vill inte att våra kroppar ska vara sunda vi vill att de ska vara perfekta. Anorektikern svälter sig till döds, den som har bulimi skadar sina inre organ i jakten på det perfekta.

Perfektionism är en myt som vi använder för att göra oss själv illa. I de flesta fall bestäms det perfekta av någon annan och inte av oss själva.  I vår strävan att bli perfekta förlorar vi oss själva och blir offer för skönhetsindustrin, träningsfansatism och olika bantningsdieter. Vi blir objekt i en marknad som vill tjäna pengar på oss.

När vi äldre bantar ser vi ofta resultatet i en ung slank kropp, det är så skönhetsindustrin framställer den. Men en slank kropp gör oss inte yngre, den blir inte heller mindre märkt av åldrandet. I vår fruktan att bli gammal och inte duga så gömmer vi oss i en ungdomsfixering, som om det skulle skydda oss från den naturliga processen att åldras. I vår jakt på perfektionism förlorar vi verkligheten.

Faktum är att vi människor är ofullkomliga. Jag tror att det är bättre att leva sunt än att vara smal och ändå händer det att jag lämnar den sundheten för ett eller annat mirakelprogram.

Varningen för ännu ett mirakelprogram, LCHF, fick mig att vakna. Jag ska stå fast vid att leva sunt. Kravet på bantning får skönhetsindustrin behålla. Jag ska äta det som är bra för min kropp och röra mig mer för också det är bra för kroppen. Jag är överviktig, jag har också en del andra brister. Jag är nämligen inte perfekt och får lära mig att leva med det. Det finns något mänskligt befriande i den insikten.

Läs även andra bloggares åsikter om sundhet, acceptans, LCHF, perfektionism, bantning, tillfrisknande,

Francis Bacon

Läs även andra bloggares åsikter om aforismer, Francis Bacon, kloka ord, tänkvärt,

Massor av vila. Tid för studier. Och härliga timmar med fantastiska barnbarnet Mabou och dottern Fatou.

I lördags var en gammal vän på besök. Det var många gamla minnen som pratades och massor av skratt.

Söndag storstädade jag hela huset. Det behövdes. Lite av min studielitteratur har jag fått läst. Stilla ensamma timmar på söndagskväll i ett väldoftande hem med massor av levande ljus. Kan det vara bättre. Nu sitter jag här så tacksamt nöjd med min helg.

Läs även andra bloggares åsikter om städning, gemenskap, förnöjsamhet,

En ansvarig politiker Filippa Reinfeldt (M) lämnade följande kommentar: svenska folket får börja ta ansvar och inte springa i tid och otid till akuten. Så talar en sann moderat landstingspolitiker. Nu är skolor och åldringsvården privatiserade och också nedrustade. Låt mig gissa att nästa på listan för en hård privatisering och nedrustning är akutvården.

Egentligen varför ska vi ha kostsamma politiker när de inte vill ta ansvar för behoven i samhället. Om man så enkelt kan avfärda sitt politiska ansvar, borde väl vi medborgare lika enkelt kunna avfärda ovilliga, kyniska och kanske till och med lata politiker.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Filippa Reinfeldt, moderaterna, landstingspolitiker, sjukvårdspolitik, nedrustning, privatisering,

”Man blir inte vitare av att smutsa ner andra”

Läs även andra bloggares åsikter om aforism, filosofiskt, kloka ord

Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, kloka ord, Voltaire, aforismer

Juholt har dessutom varit snabb med snabba och hårda uttalanden där han saknat faktaunderlag. Själv tycker jag att uttalandet om Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna i försvarsfrågan blir ytterst pinsam utifrån att Sverigedemokraterna då inte satt i riksdagen.

När jag tänker på Juholts fallande karriär kan jag inte låta bli att tycka att han är en produkt av socialdemokratins krav på en stark ledare. Den som ”ensam” styr, vet allt. Ja, bilden av landsfadern den ofelbara.

I en annan tid, då synen på demokrati var ett val och efter valet visade väljarna tillit till det parti de hade valt. Då var den starke ledaren en tillgång. Då när ideologerna var det som styrde den politiska debatten. Då när massmedia fortfarande rapporterade om det politiska lägget och lät det personliga skonas från medial granskning. Då var den starke ledaren svaret på vad ett parti behövde, inte minst socialdemokratin.

Ser man också tillbaka till den tidens ledare så framstod de som trygga män (det var män på de ledande och avgörande posterna, sällan kvinnor). Män som förde politiken vidare utifrån den ideologi som deras parti representerade. Dessa starka ledare fanns i de flesta partier, Helén, Bohman,  Fälldin, Ch Hermansson är andra starka personligheter från den tiden. Ledarna var starka men det politiska budskapet och ideologierna var också starka och klart uttalade. Ledarna hade ramar för den politik de framförde.

Tiderna har förändrats. Ideologierna i partierna har suddats ut. Mest tydligt blir det när man ser Moderaternas förändring till vad de själva kallar ”Nya arbetarpartiet”.  Idag har de så kallade mittenpartiena gått i uttalad allians med Moderaterna.

Idag har Socialdemokratin närmat sig den gamla mittpartipolitiken för att vädja till väljare ur medelklassen. Miljöpartiet är öppna med att de inte tar ställning för varken höger eller vänsterpolitik. Vänsterpartiet står ensam i en tydlig och uttalad vänsterpolitik.

Gränserna är suddiga och partienas  ideologi är inte längre tydlig. Många uttalanden  från partitopparna kan komma från vilket parti som helst. I ett sådant politiskt klimat blir starka ledaren en svårighet. Dagens politiska ledare ska vara den person som säger så lite som möjligt med så många ord som möjligt (en omvänd Winston Churchill). Stryka så många medhårs som möjligt och reta så få väljare som möjligt.

Tidigare politiska uttalanden var ämnade att väcka debatt att få motståndaren att visa färg, var står de i det ideologiska tänkandet. Debatterna var färgstarka och inte alltid så genomtänkta. Ord plockades inte ut ur sin helhet. Budskapen accepterades utifrån att de representerade den ideologi som partiet stod för och vilket var grunden till hur många väljare  röstade. Arbetare röstade vänster, bönder på Centern, kapitalet på Moderaterna…. Debatterna var färgstarka och skulle tvinga folk att välja sida.

Dagens debatter ska som sagt vara bleka och stöta sig med så få som möjligt. Partiledarna ska glida ifrån känsliga frågor, då inte minst ideologiska frågor där folk tvingas ta ställning. Allt ska var luddigt och användbart i alla riktningar.

Partiledarna personifierar mer än någonsin sitt parti, men inte alls som den starke landsfadern med alla svar eller ens partiets politik och ideologi. Nej mer som myspappan där allt är möjligt och alla är välkomna. Hellre delta i TV:s lekprogram och soffprogram än i heta politiska debatter. Tona ner partipolitiken och öka personkulten. Statistiska mätningar mäter partiledarnas popularitet men sällan eller aldrig mäts människors reaktioner på olika politiska beslut.

Skandaler runt personer inom politiken har större forum än stora politiska frågor. Enskilda uttalanden av olika politiker förstoras upp som politiska världshändelser istället för att partiernas budskap och inte minst hur de handlar utifrån praktisk politik har litet utrymme i svensk media.

Partier växer utifrån ”diplomatiska” eller vänd kappan efter vinden. De växer också utifrån att deras politik och konsekvenser av den inte synas.

Socialdemokratins luddiga politik med avsaknad av en tydlig ideologi kräver en luddig ledare. Varför inte ett mysigt partiledarpar. Några som ler mycket, bjuder på sig själva och pratar mycket utan att säga för mycket om sina eller partiets inriktning.

Att byta ut Juholt med ytterligare en färgstark ledare är rena döden för Socialdemokratin så länge de inte beslutar sig för att återgå till att vara ett Socialdemokratiskt parti med tydlig och uttalad ideologi.

Kanske jag kan vara fräck nog att påstå att Socialdemokratins kris mer beror på deras brist på ideologi än det ledarskap som har fått dem på fall sedan Göran Perssons ledarskap. För sanningen är att Göran Persson avgick på grund av bristande stöd från väljarna, så gjorde också Mona Sahlin och nu Håkan Juholt. Kanske bör Socialdemokratin se över sin politik?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokratin, Juholt, ledarskap, ideologier,

Väldigt ofta är det så att innan barnen vuxit upp och tagit mod till sig har tiden för att kunna få till ett åtal redan runnit ut. Det tar tid att orka bearbeta de sexuella övergrepp man varit utsatt för. Efter det tar det tid innan man inser att man vill gå till rättsak med det man överlevt. Förmodligen har då tiden ”runnit ut” för att göra det möjligt att få en rättegång. Pedofilen kan fortsätta att begå övergrepp utan att riskera åtal. Ge barnen tid att växa upp så att de kan ta vara på sitt rättsskydd. En juridisk upprättelse är viktigt  för individen och det kan i hög grad skydda andra barn från övergrepp.

Ju fler som skriver under ju större möjlighet är det att få ändring angående nuvarande preskriptionstid. Här är direktlänken.

Läs även andra bloggares åsikter om sexuella övergrepp på barn, preskriptionstid,

”Det sker inga mirakel om man inte ber om dem”

Läs även andra bloggares åsikter om ordspråk, aforismer,