Brittas.se

När jag inte mår så bra eller misslyckas med något jag gärna velat göra. När jag inte lyckas med att ta en konflikt i min närhet, när jag stressar och inte ger mig själv tid. Helt enkelt då jag inte tar hand om mig själv då börjar jag att söka fel på allt och alla andra. Det är fel på min närmaste omgivning. Folk i butiken beter sig illa. Människor på gatan är smaklöst klädda. Jobbet är pest och till och med på dem jag älskar mest börjar jag titta kritiskt . En tidningsartikel kan få mig att gå i taket och i värsta fall kan jag hitta en person som verkligen bygger bo i huvudet på mig. För att inte prata om hur illa det är i den stora världen och med de inhemska politikerna.

Jag felsöker på omgivningen och det finns bara fel. I värsta fall kan jag i min omgivning hitta en annan person som inte mår så bra och så kan vi tillsammans skvallra och spy över hur illa det är runt om oss.

Ju mer jag behöver titta inåt och ta hand om min egen vardag/problem, ju mer fokuserar jag på andras fel och brister.

Idag försöker jag att använda denna kunskap om mig själv positivt. Det vill säga att när jag märker att mitt felsökarbeteende startar försöker jag vända blickarna inåt och se vad det är hos mig själv som jag inte tagit hand om. Ibland lyckas jag, men långt ifrån alla gånger. Det är som med många saker i mitt liv jag tränar för att leva och bli som den jag vill vara.

Så slog det mig plötsligt, utifrån att min dotter just nu skriver om rasism och invandrare att detta med felsökning utifrån sitt eget mående också gäller när man har rasism och främlingsfientlighet som attityd.

Det är lätt att finna syndabockar och slå ner på grupper som till det yttre är så olika oss. Där olikheterna inte finns skapar vi dem. Att en muslim som bott i Sverige i många år firar jul görs till något overkligt trots att det är lika naturligt som att vi på våra resor ute i världen stolt berättar att vi fått delta i det landets traditioner genom att bli inbjuden till en familj på orten. Får vi ett sådant tillfälle iakttar vi och försöker göra ”rätt.”  Vi vill visa respekt och är stolta att vi får en möjlighet att delta. Väl hemma kanske vi prövar att härma och bevara lite av den främmande traditionen vi fått lära oss.

Människan är tack och lov anpassningsbar, öppen för att göra nya erfarenheter. Det berikar oss och gör oss till någon mer än den vi var innan. I den öppenheten sker möten med andra människor, andra kulturer…., det ökar vår kunskap och förståelse för omvärlden. Vi utvecklas och växer som människa. I vårt växande öppnas ytterligare en del av oss för att göra fler erfarenheter och fler upplevelser.

Den växande människan blir inte fast i bitterhet och harm. Den ser omgivningen som ett ”redskap” för sin egen utveckling. Vi lär oss att se nya möjligheter.

Det är nog mest rädslor som hindrar oss från att titta inåt och ta tag i våra egna problem när vi kör fast. Då kan det kännas befriande att titta ut på omgivningen och se alla fel och skavanker hos den. Genom att göra andra sämre försöker man göra sig själv bättre. Det fungerar aldrig, hur dålig din omgivning än är sitter du fortfarande kvar med alla dina brister, problem och tillkortakommanden om du inte gör något åt dem.

Om jag är rädd möter jag kanske rädslan genom att skrämma andra. Vad är mer skrämmande än att skapa rasistiska demonstrationer och symboler för att inte nämna kukuxklanen. Sverigedemokraternas ständiga paroll att sända hem invandrarna är naturligtvis skrämmande för de människor som funnit ett nytt och tryggt liv i Sverige. Att bara bli bedömd och värderad utifrån att vara invandrare är både förminskande och kränkande. Att kateogoriseras i de grupper som Svergiedemokraterna försöker skapa för att gruppera invandrare är en metod för att skapa vi och dem.  En rädd person svarar ofta med att skrämma andra. Jag tror att många av dem som tillhör Sverigedemokraterna är rädda människor samlade i ett parti där rädslor och tillkortakommande styr. De har helt enkelt blivit ett missnöjesparti utan förmågan att se möjligheter, mångfald och utveckling.

Jag tänker på ett antal bittra människor jag mött i livet kännetecknandet för dem är att de klagar på allt och aldrig är de nöjda. Sån vill jag verkligen inte bli.

Det finns en utveckling i att se inåt och jobba med sina egna problem för där kan jag i vart fall förändra. Det är jag som styr. När jag ser på andra är jag bara fast i harm och felsök utan möjlighet att förändra.

Rasister skulle också få ett bättre liv om de tittade på sig själva och började bearbeta sig själva och acceptera och glädjas åt den värld av mångfald som vi lever i. Se möjligheterna och hjälpa till att lösa svårigheterna istället för att skapa dem. Att vara en del av lösningen är stort.

Främlingsfientliga, som tror att invandrare, andra kulturer och seder är så väsensskilda från vår egen skulle få en mycket vackrare värld  och slippa många av sina rädslor genom att närma sig människor som till det yttre inte är så lika dem. De skulle nämligen upptäcka att vi människor är väldigt lika. Våra behov av kärlek, acceptans, respekt, trygghet, tillhörighet, gemenskap…, är på djupet samma längtan. De yttre olikheterna skulle förmodligen berika deras liv, på det sätt som jag upplever nästan dagligen.

Den där missnöjdheten som ältar likt en tvättmaskin i huvudet skulle få mindre utrymme. Att skaffa sig ett eget liv är en bra strategi för att slippa fastna i avund över andras liv.

Läs även andra bloggares åsikter om känslor, debatt, invandrare, rasism, svergiedemokraterna, missnöje, rädslor,