Friskolorna väljer bort besvärliga elever

Gårdagens Uppdrag granskning handlar om hur friskolorna väljer bort besvärliga elever.

Det klokaste som sägs i programmet säger Olof Palme i ett gammalt klipp. När Electrolux startade en friskola, säger Palme. ”De ska hålla sig till vitvaror och låta bli våra barn”. Reportern: ”så du tror de gör det för pengar?” Palme: ”varför skulle de annars göra det?”

DSC_4203Och så kan man enkelt förklara drivkraften bakom friskolorna, de drivs i de flesta fall av ekonomiska intressen i vissa fall av religiös fanatism och några få av pedagogiska visioner. Men de där få med pedagogiska visioner skulle lika väl kunna drivas av kommunerna om visionerna är bra.

Naturligtvis vill en friskola som har till ändamål att tjäna pengar på sina elever inte ta emot elever med problem, i vart fall inte om problemen ligger på en nivå där de inte ger extra intäkter.

Dessutom som en extra cynisk rektor sa innebär stökiga elever att de ”fina” barnen får  mindre plats och i värsta fall byter skola. Elever med diagnoser kallade han ruttna äpplen. Afrosvenska barn kallade han negrer, elever från Tensta för negrer som rappar och våldtar.

JANEMORENBRITTASSAJT8WJag menar inte att den rektorn var representativ för svenska friskolor. Däremot tror jag att han representerade många friskolor när han sa att de ville ha de ”fina” eleverna. När ansökningar kom från elever man inte ville ha, stökiga elever och/eller elever som lågpresterade, så uppgav man helt enkelt att det inte fanns plats och att man hade ett långt kösystem. Olagligt javisst, men det var det systemet han sa sig använda.

Andra friskolor i programmet sa att de inte använda sig av sådana metoder men i praktiken var det precis det de gjorde. Den lugna studiemotiverade flickan fick plats medan den lågt studiemotiverade pojken som också var stökig inte fick plats med motivering att det var fullt och kön var lång.

Friskolorna ökar klassamhället. Det är därför Alliansen slåss så starkt för dess införande och bevarandet av desamma.

Jag ger Palme rätt ”håll kapitalisterna borta från våra barn.” Hoppas bara att Socialdemokratin och Miljöpartiet förstår vikten av detta. Vart Vänsterpartiet står är solklart; avskaffa friskolorna och ge mer resurser för att rusta upp det svenska skolsystemet på demokratiska grunder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt, debatt, politik | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer

Från missbruk till drogfri

Den engelske komikern Russell Brand har ett flerårigt missbruk bakom sig. När hans vän sångerskan Amy Winehouse  dog kände han skuld. Skuld över att han själv fick leva och skuld över att han inte kunnat rädda sin vän. Russell medverkar till en film om missbruk och vägen till drogfrihet. Han möter hjärnforskare som kan förklara vad som är skillnaden mellan att en del kan dricka begränsat och mellan oss som fastnar i ett missbruk.

1383640_10152072853766844_918585025_n - kopiaFilmen berättar om en anstalt där fångarna erbjuds behandling under det att de sonar sitt brott. Han berättar om en polis som medverkar till att tunga missbrukare får vård istället för straff. Båda projekten kan visa upp en storslagen vinst för samhället, både i mänskligt lidande men också i stora ekonomiska vinster.

I filmen visas också hur ineffektiv substitutbehandling är. Missbruket gör ingen skillnad på legala eller illegala droger. Substitubehandling sätts in för att göra kortsiktiga vinster. I själva verket fortgår missbruket och det mänskliga lidandet. Den som behandlas med legala droger blir aldrig en del av det samhälle den tillhör. Statens kostnader kvarstår rent ekonomiskt och personen blir aldrig en produktiv skattebetalande medborgare. I programmet sägs att missbrukaren är en del av samhället och ska få en möjlighet till en väg tillbaka.

Programmet visar också hur Russell själv fick sin behandling och hur den gemenskapen idag håller honom drogfri och i ett tillfrisknande.

DSC_3825Filmen är välgjord och belyser viktiga frågor om sjukdomen beroende. Den är välgjord och ger många tydliga argument mot substitutbehandling. Den är mer än sevärd,

Russell Brands film

Läs även tidigare blogginlägg jag skrivit:

 Medicin som dödar

12-stegs behandling på Hinseberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i 12-stegsprogrammet, missbruk, tillfrisknande | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En bra dag

DSC_4221Jag är inte pedant men jag gillar att ha både rent och ordning. Igår gick vi över till vintertid, men min kropp vaknade enligt sommartid. Den här kroppen är vaken ganska tidigt i vanliga fall så igår blev det riktigt tidigt.

Jag skulle städa lite grundligare och med tanke på den tidiga starten, trots att jag först gav datorn lite tid, så var storstädningen klar klockan tio.

DSC_4213Lite meditation och egen tid, sen middag hos sonen och hans familj. Sonen följer med hem och borrar upp en spegel som jag länge velat sätta upp ovanför soffan i mitt köket. Spegeln är för övrigt en stolthet, ett gammalt fönster som jag själv gjort om till spegel.

Lilla barnbarnet, åtta år, stannar kvar så vi dricker Oboy och spelar  Uno. Det känns gott i hjärtat att hon ska bli här ett par dagar.

945944_170379113163416_322443957_nPå kvällen kommer drottningen hem. Det blir fina och kära samtal om den fantastiska segern. Natten delar vi alla i dubbelsängen, mitt yngsta och äldsta barnbarn, det är kärlek det. Och en fantastisk dag i livet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i familj, lycka, vardagligt | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Kvinnokonvent

Dagen i går tillbringade jag på ett kvinnokonvent. En härlig samling av modiga kvinnor som delade ärligt och öppet av det som är viktigt i våra liv.

Jag fick nyligen frågan av en närstående varför mötena i 12-stegsgrupperna är så bra?

JANEMORENBRITTASSAJT9WDet är enkelt där delar jag och andra beroende ur djupet av våra hjärtan. Vi delar om vår glädje, sorger, skuld, skam och rädslor. Att våga dela vårt innersta och lätta på våra hemligheter bryter negativa krafter. Att våga berätta sina svartaste hemligheter biter huvudet av skammen och jag kan stå upp för den jag är.

Tänk att ha ett forum där du kan få prata till punkt utan att bli avbruten, att slippa goda råd när du bara behöver få prata och att ingen sen ska kommentera det du pratat om. Så är det att dela i våra självhjälpsgrupper och det är verkligen en gåva att få finnas i en sådan grupp. Bara det är läkande i sig själv eller det är där vi stärker vårt tillfrisknande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Publicerat i 12-stegsprogrammet, känslor, missbruk, tillfrisknande | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens middag

Fick ett erbjudande att pröva svensk rapsgris i form av karré. 

DSC_4207Det är andra gången jag smakar scans rapsgris och jag tycker att smaken är fin.

Idag gjorde jag en enkel rätt. Välstekt karré i gräddsås, till åt vi sallad med vitlöksaioli, matvete och några skivor tunnfriterad potatis. Enkelt och gott.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i bon apetit | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Sorgebearbetning

Torr grenUnder våren och sommaren gick jag och två andra modiga kvinnor i en grupp för sorgebearbetning.

Det kan ju låta helt tungt och vem vill egentligen dra upp gamla sorger, kan man ju tänka. Men under de sista åren har jag lärt mig att allt det som tynger oss ska tas upp på ytan och det finns mycket helande i att bearbeta sina ”defekter” i grupp.

Svenska Institutet för Sorgebearbetning har hämtat en metod från USA utvecklad för att vi ska bearbeta sorger vi av en eller annan anledning inte har arbetat oss igenom.

(bild från fotoakuten)

Det svåra är ofta det enkla, så också i det här fallet. Det kan kännas svårt att börja nysta i sina gamla sorger. Det väcker upp rädslor och ofta har i vart fall jag tryckt tillbaka känslor för att slippa känna på dem. Rädslan för att känslan, eller som i det här fallet att sorgen  ska vara så överväldigande att jag inte orkar bära den. Det är som att tro att släpper jag fram tårarna nu tar de aldrig slut. Logiken i sorgebearbetningsmetoden var mycket enkel och lätt att följa. Det var en steg för steg metod där jag själv fick ta ansvar för att våga känna, dela och även gråta över den sorg jag valde att bearbeta. Att det fanns en logik gjorde det lätt att känna tillit till programmet. Det gav hopp och mod att genomföra det.

Programmet gav inte bara bearbetning av en specifik sorg utan en verktygslåda för att bearbeta andra sorger och förluster i mitt liv. Det är naturligtvis både tryggt och användbart.

Det är förvånande utifrån ämnet sorg hur mycket skratt det har funnits i vår lilla grupp. Vi har kommit nära varandra, stöttat varandra och varit så öppna man bara kan bli om man vågar ta och ge. Att inte värdera och jämföra utan att lyssna och få känna att någon lyssnar. Ur en sån gemenskap föds närhet och förtroende och där blir det också lätt att både skratta  och gråta.

Min sorgebearbetningsgrupp upplöstes för drygt en månad sedan, då vi helt enkelt hade genomfört den bearbetning vi kom dit för och dessutom lärt oss en metod vi kan använda i framtiden.

lövhögVi kom varandra så nära  att vi beslöt att fortsätta att träffas ungefär en gång i månaden. Ikväll hade vi vår första efterträff. Det var ett fantastiskt möte. Ni vet när man har blivit så nära en annan människa att man bara tar vid där vi slutade. Allvaret fanns där, ett djupt intresse för hur var och en av oss gått vidare och det där förlösande skrattet klingade.

”Lycka och sorg sover i samma säng”, är strofen i en dikt jag en gång läst. Ikväll när jag lämnade värmen av vår gemenskap kändes det alldeles riktigt. Det slår mig hur rikt livet blir när man vågar möta det på livets villkor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Publicerat i Allmänt, andlighet, känslor | Etiketter , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Girighet

gambisk kvinna i svartNär jag redovisade mitt fjärde steg tog jag upp min ilska och harm över att min exman blåste mig på ett gemensamt hus vi hade i Gambia. Egentligen hade huset byggts med pengar vi förvärvat genom kriminalitet. Det innebar för mig att jag länge hade funderat över vad jag skulle göra av min halva. Jag funderade på att ge bort den till välgörenhet, skolgång för gambiska flickor låg närmast till hands men jag hade också funderat på sjukvård till åldringar. Det fanns också stunder ska jag erkänna, då jag funderade på att delvis använda pengar för egen del. Nymuck och fattig som jag var, men samtidigt kändes det inte riktigt eftersom jag nu valt ett ärligt liv där jag kan hålla huvudet högt. Där pengar och ägodelar från ett kriminellt liv inte hör hemma. Nu löste det sig med ironi genom att mannen tog allt och jag behövde inte ta de där moraliska besluten som jag önskade att jag skulle ha tagit.

Allt det här gick jag och funderade på, hur skulle pengarna för min halva av huset användas. Då när jag gick där och tänkte fanns det inte en tanke på att vi skulle lösa det på annat sätt än att sälja huset och dela på pengarna. Jag skrev ett brev till exmannen och föreslog ett möte i saken. Han accepterade men något datum för möte kom aldrig.

När jag efter en tids väntan ringde och frågade om vi inte var dags att sälja huset och dela på pengarna fick jag till svar; Vilket hus? Efter det byte han telefonnummer och har inte gått att få tag på. Jag har träffat honom ett par gånger på stan och han springer alltid. När jag ser honom springa så brukar jag tacksamt tänka att jag genom mitt 8:e och 9:e steg inte längre behöver springa eller byta trottoar.

Det fanns ett papper mellan oss om att vi ägde varsin hälft av huset men det papperet har tydligen inte någon betydelse då ägaren av en fastighet bara bevisas genom vem som står på lagfarten och det gör exmannen.

DSC_4203Detta är nu bakgrunden till det jag vill säga. När jag tog upp det här i mitt 5:e steg fick jag sätta upp det som min girighet som jag skulle lämna bakom mig. Jag lyckades aldrig med det fast jag försökte så gott jag kunde. Det blev liksom en ny harm att jag skulle se mig själv som girig när det var han som stal från mig. Jag kunde se att när jag funderade att behålla en del av pengarna för egen del så fanns där girighet. Vilket då fick mig att definitivt besluta att alla pengar skulle gå till välgörenhet om jag någonsin skulle få pengar för min del av huset.

Men ältandet om hur jag blivit blåst blev kvar i mig. Inte så att jag gick och harmade varje dag men när jag vid olika tillfällen blev påmind om det som hänt så gick det igång en gnagande harm i mig. Ibland en känsla av offer i bland en röd vrede.

För en tid sen berättade jag om den här känslan, för en vän, som jag inte kunde släppa och att jag också kände en del skam över den girighet jag kände. Då tittade han på mig och sa ”det är inte girighet det är ett djupt svek. Hela din tillit har blivit missbrukad.”

Den typen av erkännande att jag faktiskt hade blivit sviken och också kränkt var viktigt. Jag har låtit det vila i mig och fundera på om jag kan och/eller vill gå vidare. De handlar inte längre om att jag vill ha något som jag en gång förvärvat genom kriminalitet. Men kanske bestämmer jag mig för att strid av andra skäl, dels för att sätta gränser och dels för att ge tillbaka lite pengar i en välgörenhet som Gambia så väl behöver.

DSC00916Det jag vill säga är att våra defekter och våra tillkortakommanden behöver ”få rätt etiketter” för att vi ska kunna bearbeta dem och komma vidare. Det här har tagit sin tid, men tack och lov känner jag att jag nu kommit till en punkt där jag ska ta mina beslut agera efter dem för att sen gå vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Publicerat i 12-stegsprogrammet, känslor, tankar, tillfrisknande | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

”Medicin” som dödar

Jag har en nära vän som drabbades av en dödlig sjukdom. Sjukdomsförloppet kunde ha bromsats av en medicin, men medicinen var inte utprovad på den svenska marknaden, så min vän fick inte använda den. Följden blev att han dog tidigt i sin sjukdom. Hans partner bönade för att han skulle få använda sig av den medicin som redan var godkänd i USA, men fick nej. Då medicinen inte var godkänd i Sverige och då eventuella biverkningarna inte var utredda i Sverige blev rätten till den medicinen nej trots att konsekvenserna var att min vän dog både en plågsam och tidig död.

Det blir då väldigt märkligt för mig att en ”medicin” som metadon och subutex skrivs ut i Sverige. Under 2012 dog 190 personer i så kallade metadon- och subutex relaterade dödsfall. Snacka om biverkningar!!! Det är nu inte bara patienten som dör i ”biverkningarna” utan också patientens omgivning. Dem som patienten säljer sina receptbelagda mediciner till. Läckaget är stort. Bara en av dem som får subutex utskrivet i radioprogrammet jag länkat till säljer en kvinna delar av sin dos för mellan 400-600 kronor om dagen.

DSC_4188Jag träffar människor här i Stockholm som med lätthet köper Subutex och Metadon. De påstår att det är lättare att köpa de ”legala” drogerna än heroin. Samma personer berättar också att det vanligaste bland nyrekryteringen av opiatmissbrukare inte längre är heroin, det är subutex och metadon. Vilket också polisen vittnat om i flertalet nyhetsprogram.

Radioprogrammet jag länkat till säger att missbruket är en dödlig sjukdom. Det är sant de flesta som fastnar i missbruket dör också i sjukdomen. Jag kan inte se att det gör det rätt att skriva ut de dödliga preparaten legalt.

Min känsla är att politikerna idag ser läkemedlen som ett billigt alternativ till behandling. De sopar problemet under mattan medan missbrukaren dör av det billigare alternativet. Dessutom är läkemedelsindustrin en stark ekonomisk kraft som inte har missbrukarens bästa för ögonen utan sina egna ekonomiska intressen som drivkraft.

När metadonprogrammet startade i Sverige fick inte personer under 25 år ingå i programmet inte heller fick personer som inte prövat minst två drogfria behandling ingå. När man väl blivit beviljad metadon hämtades medicinen på behandlingskliniken under första året och senare på apoteket. Metadonet skulle intas inför personal i flyttande form för att förhindra försäljning och spridning utanför patienten.

Idag har alla förbehåll som förhindrar spridning släppts och på knarkmarknaden har vi idag dödligt knark,  som skrivs ut som legala mediciner även till riktigt unga personer. Många av dem som får subutex eller metadon har heller aldrig prövat en drogfri behandling.

DSC00829Tillbaka till min vän som dog en tidig död. Han som inte fick använda en medicin som inte passerat svensk kontroll och där biverkningarna var alltför oklar. Till saken hör att de medicinerna idag är tillgänglig för behandling i Sverige. När jag tänker på det kan jag inte annat än förvånas över att så farliga mediciner som metadon och subutex får skrivas ut, biverkningarna är trots allt dödliga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Publicerat i debatt, missbruk | Etiketter , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Är Norges jämställdhetsminister taliban?

Norges jämställdhetsminister Solveig Horne har en uppfattning som ligger väldigt nära talibanernas kvinnosyn.

Bild 035Det är märkligt hur dessa extremister förfasar sig över varandras värdegrunder för att  i nästa stund dela den, men utifrån vad de själv tycks tro olika perspektiv, som om det skulle göra någon skillnad för dem som drabbas av deras fördömande.

Det är märkligt att en politiker som har ett sådant motstånd till muslimer står så nära talibanerna i sin kvinnosyn och i sin syn på homosexuella. Ironiskt skulle man kunna tro att de flesta muslimer står så långt ifrån talibanerna och Solveig Horne av den anledningen bekämpar dem.

Jag kan tycka att Norges framröstning av extrema högerpolitiker är sorglig och att deras så kallade jämställdhetsminister är en tragedi. Det är väl ingen som på fullt allvar kan tro att Solveig Horne som jämställdhetsminister ska arbeta för en ökad jämställdhet.

DSC_4173Faran med all fanatism är deras onyanserade syn på orsak och verkan, deras blindhet och deras urusla människosyn. Helt enkelt ologiskt tänkande i avsaknad av kunskap och empati. Fanatism oavsett den har sin grund politiskt eller religiöst är väldigt lik, deras källa är människoförakt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Publicerat i debatt, politik | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Registrering av romer

De sista veckorna har det varit en del mediarapportering runt den registrering som förekommit av romer.

höstskogJag har alltid förvånats över den diskriminering som romer utsätts för utan att folk reagerar. Det finns förstås de enfaldiga rasisterna som tycker att förföljelse av alla andra folkslag än sitt egna är bra. Det är inte dem jag pratar om utan jag pratar om folk som skulle bli väldigt upprörda om de blev kallade rasist, men ändå har en väldig rasistisk syn på romerna.

Jag har vid flera tillfällen talat allmänt om rasism med vänner som har fördömt beteendet lika mycket som jag. Om jag då har nämnt romerna som den utsatta grupp de är har de överraskande svarat ”med dem är de annorlunda, de står utanför”, ”dem kan man inte lita på” ”försiktig så du inte kommer för nära dem” osv.

DSC_4173Sanningen känns som att även bland upplysta människor tycks det vara helt okey att fälla rasistiska kommentarer om romer. Jag funderar om svenska folket generellt skulle ha tagit nyheten om registrering av en annan folkgrupp med lika stor tystnad om det gällt en annan minoritet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Allmänt, debatt, politik | Etiketter , , | Lämna en kommentar