Förra veckan hade Malou som tema kvinnor i fängelse i sitt program Efter tio i TV4. Jag tycker att det varit intressant att följa programmet då just kvinnor inom kriminalvården är en bortglömd grupp. Dessutom är kvinnor med kriminalitet som bakgrund mer anonyma än till exempel män med samma bakgrund. Troligen är det så att det är svårare för kvinnor att kliva fram med sin historia då det ofta är förenat med stark skam och skuld. Många av kvinnorna har barn och i rädsla att barnen ska fara illa på grund av hennes historia väljer hon att tiga. Malous program skilde sig från den vanliga infallsvinkeln på kriminalitet genom att fokusera på kvinnan.
Jag blev illa berörd då det i ett av programmen hävdades att 12-stegsbehandling inte var möjlig inne på anstalt. Orsaken skulle vara att 12-stegsprogrammet bygger på ärlighet och öppenhet och det kan man inte vara i en 12-stegsgrupp på anstalt därför att kriminalvårdare sitter med. Att man till exempel inte skulle kunna säga att man tagit ett återfall för då straffade man ut sig ur behandlingen.
Mig veterligen har de allra flesta 12-stegsbehandlingshem konsekvenser, oftast utskrivning från behandlingen, när klienter tar återfall under pågående behandling, så där skiljer sig inte behandlingen på anstalt från behandling på behandlingshem. Det ligger i sakens natur att man kan inte vara aktiv i sitt drogande under tiden man går i behandling. Det handlar om mer än att vilja det handlar om vilken villighet man har att faktiskt genomföra behandlingen trots att den naturligtvis har sitt pris.
När det gäller grövre brott har all behandlingspersonal, även dem som inte tillhör kriminalvården, anmälningsskyldighet. Med andra ord även behandlingspersonal på behandlingshem är skyldig att bryta sin tystnadsplikt när en klient erkänner ett grövre brott. Den enda som har fullständig tystnadsplikt är präster.
När jag själv gjorde min behandling på Hinsebergs 12-stegsavdelning blev vi upplysta om detta av vår terapeut och uppmanades att använda oss av fängelseprästen om det var något i den vägen vi ville prata om. Samma information som klienter får på de flesta behandlingshem. Dessutom hade vi alla tillfälle att få enskilda samtal med våra terapeuter där vi kunde prata om sådant vi tyckte var svårt att prata om i grupp.
När Ella i Malou´s program talar om 12-stegsprogrammet på anstalt antar jag att hon utgår från den på Hinseberg, eftersom det är den enda kvinnoanstalt som har 12-stegsbehandling. Jag vill därför berätta om mina erfarenheter från den behandlingen som faktiskt helt går emot Ellas påståenden. Jag antar att det hon pratar om är felsökningar och misstänksamhet ute på normalavdelningarna utan egen erfarenhet hur det faktiskt fungerar på 12-stegsavdelningen.
Jag satt i många grupper på Hinseberg där kriminalvårdspersonal var med och inte vid ett enda tillfälle missbrukades eller läcktes samtal som fördes inom gruppen. Jag har en bestämd känsla av att personalen höll strikt på den tystnad som utlovades i gruppen ”att det som sägs i gruppen stannar bland oss i gruppen.” Det är klart att jag inte vet vad personalen samtalade med varandra om, men jag hörde aldrig gliringar eller ens antydningar att folk som inte varit med i gruppen var informerad om vad vi sagt. Viktigt är också att under mina 17 månader i 12-stegsbehandlingen på Hinseberg har jag ingen upplevelse att någon straffades för vad de sagt i gruppen. Däremot blev mycket riktigt en grupp utskriven ur behandlingen och fick återgå till normalavdelningar på grund av att de hade druckit mäsk. Helt okej för oss andra som ville vara nykter eller för oss som fortfarande inte var trygga i vår nykterhet och därför behövde slippa alkohol och/eller droger på avdelningen. Det är helt förenligt med den första traditionen i 12-stegs gemenskapen:
1. Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknande beror på sammanhållningen inom AA.
Av oss som gick på behandlingen var vi många som idag lever ett fritt liv från både droger och kriminalitet. Jag skulle vilja påstå att det är en hög rehabiliteringsprocent utan att ha en exakt siffra. Idag har vi bildat en Facebookgrupp och där är vi många som lever ett tillfrisknande liv. På 12-stegsmöten jag går på möter jag många kvinnor som just började sitt nyktra liv på Hinsebergs 12-stegsavdelning. Vi är inte bara nyktra och drogfria, vi har ett helt fungerande liv med bostad, arbete, relationer och många av oss hjälper idag andra i deras strävan till ett nyktert liv.
Utifrån det tycker jag att det är väl magstarkt att gå ut med att 12-stegsbehandling inte fungerar i fängelse då vi är så många som bevisligen har ett nyktert liv efter 12-stegsbehandling i fängelse.
Ibland kan jag uppleva att det är lättare att konstruera problem runtomkring istället för att titta på oss själva och arbeta på vår egen förändring. Definitivt känns den problematik som skapades kring 12-stegsbehandling i fängelse i Malou´s program mer konstruerade än överensstämmande med verkligheten.
Läs även andra bloggares åsikter om Efter tio, fängelse, kvinnlig kriminalitet, 12-steg, behandling, villighet, tystnadsplikt, anmälningsplikt, tillfrisknande, 12-stegstraditioner, rehabiliteringsprocent
Nu har jag ett antal bekanta som under en period har haft det mindre bra, i flera fall saker de har orsakat själv. Jag har även bekanta som har drabbats av olika bakslag och sorger, men istället för att acceptera det som en del av livet har de börjat slänga sig med antydningar som är farligt nära Sverigedemokraterna eller direkt citera dem.
